Paradigmskiftet inom förpackningsindustrin är ett faktum och har aktualiserats ytterligare i och med pandemin. – Många företag har redan börjat resan mot fiberbaserat, säger Pia Wågberg på RISE. 

 

Text: Kajsa Sörman

 

F

örpackningsindustrin sysselsätter 20 000 personer i Sverige och beräknas vara värd 70 miljarder kronor. Just nu genomgår branschen ett paradigmskifte - plasten ska bort och företagen vill ersätta den med andra nedbrytbara produkter.

 

Allmänhetens ökande medvetenhet om miljöpåverkan har skapat ett tryck på tillverkarna. Det i kombination med en rad nya EU-lagar har skapat en marknad för hållbara förpackningsalternativ som ska vara nedbrytbara och väga så lite som möjligt för att minska koldioxidutsläppen under transport.

 

Under covid-19-pandemin ändrades konsumenternas beteende och olika typer av leveranser ökade dramatiskt. Det gäller dels varor från internetshopping som levereras hem till konsument men också leveranser av färdigmat.

 

– Take-away trenden har ytterligare drivit på och aktualiserat behovet av bra förpackningar, säger Pia Wågberg som är forsknings-och affärsutvecklare på forskningsinstitutet RISE.

 

350 miljoner ton plast produceras varje år och en stor del av det är engångsförpackningar som används en gång och sedan slängs. I bästa fall återvinns det eller bränns men många gånger har de slutdestination naturen. De flytande “plastöarna” i Stilla havet, de så kallade Great Pacific Garbage Patches som täcker ett område större än Frankrike, har blivit en väckarklocka.

 

– Inget företag vill att produkter med deras logga ska dyka upp i det skräpberget, säger Pia Wågberg.

Frågan är bara vad man ska ersätta plasten med. En rad olika material testas. Ur klimatsynpunkt står sig förpackningar av cellulosabaserade material som kartong och papper väl. De är lätta att transportera och kan återvinnas många gånger. Här har Sverige stor erfarenhet med en tradition av pappers- och massaindustri och tillgång till mycket skog.

- De svenska företagen är med och leder omställningen som inte bara handlar om rätt material utan även om att titta på helheten, berättar Pia Wågberg.

 

– 80 procent av Stora Ensos tillverkningar var förr tryckpapper och 20 procent förpackningar, nu är siffrorna omvända, säger Pia Wågberg.

 

En teknik som fått ökad betydelse är våt- och torrformning av fibrer. Det går ut på att komprimera cellulosafibrerna och på detta vis forma en förpackningen med hög täthet. I kombination med en barriär kan man få ett mycket tätt ytskikt, och kraven varierar beroende på användningsområde. Det är en sak om förpackningen bara ska hålla tätt från restaurangen hem till kund. Helt andra krav ställs på en förpackning som ska hålla under hela leveranskedjan från fabrik till butik och sedan hem till konsument.

 

Ambitionen att använda fibrer i större utsträckning finns där. Exempelvis har flera stora företag gått samman för att skapa pappersbaserade dryckesflaskor och de planerar lansering 2023 (PaBoCo.com).

 

– När många jobbar åt samma håll når vi resultat, säger Pia Wågberg.

 

Samtidigt betonar Pia Wågberg att man inte ska haka upp sig på materialet. Det är minst lika viktigt att skapa en cirkulär ekonomi där material återanvänds. Pantsystemet för flaskor och burkar är ett bra exempel på hur vi lyckats skapa ett system kring återvinning. Utmaningen för övrig plast är att den kommer i många olika varianter och därför beter sig olika vid förbränning. Det går alltså inte att återvinna all plast på ett och samma sätt. Pia Wågberg tycker att utvecklingen går åt rätt håll och säger att bättre system för återvinning utvecklas ständigt.

– Först måste vi få konsumenterna att bli ännu bättre på att sortera, då kommer branschen hitta sätt att återvinna, säger Pia Wågberg.