Gruvdrift är en svensk paradgren. Brytning av malm, främst järnmalm, har pågått under många hundra år och en stor del av Sveriges välstånd har sitt ursprung i gruvindustrin som gett Sverige viktiga och betydande exportinkomster.

Och för framtiden ser det fortsatt ljust ut.

Sverige och Norden är internationellt känt för att ha en mycket intressant geologi och mineraliseringar och gruvdrift som är konkurrenskraftig. Förutom järnmalm handlar det om basmetaller som koppar, zink och nickel, men också om ädelmetaller som guld, silver och platina.

På senare tid har också intresset för olika specialmineraler ökat, exempelvis sällsynta jordartsmetaller som kobolt, litium och vanadin.

Peter Hjorth är VD för gruvföretaget Vilhelmina Mineral som planerar att på nytt öppna två sedan tidigare nedlagda gruvor. Den ena i Stekenjokk, nordväst om Vilhelmina, och den andra i Joma på andra sidan av den norska gränsen.

I båda fallen rör det sig om brytning av koppar och zink, men även till en mindre del om silver.
– Det finns i dag generellt sett ett stort intresse för att återuppta brytning av malm i många gamla gruvor, förklarar Peter Hjorth. En förklaring är att världsmarknadspriserna på många metaller är betydligt högre än vad som var fallet när de en gång i tiden lades ner.

– Dessutom innebär återstart av de gamla gruvorna i vårt fall i många fall lägre risk än vid nyetableringar då omständigheter som halter, utbyten och kostnader bättre kan förutses baserat på tidigare brytning. En ytterligare fördel är att mycket av infrastrukturen finns i form av vägar, vatten, tillgång på energi och platser för deponi, vilket leder till väsentligt lägre investeringsbehov än vad som annars hade varit fallet.

Sverige har länge varit en av Europas stora gruvnationer och svensk gruvindustrin går framåt, mycket tack vare de mineralrika regionerna i landets norra delar. Tusen meter under jord bryter LKAB Järnmalm i ådror som sträcker sig under städer som Kiruna och Malmberget. Därför sker en samhällsomvandling där Kiruna och Malmberget förflyttas.

Strax söder om Gällvare i Norrbotten finns Sveriges största koppardagbrott. Här bryter gruvbolaget Boliden runt malmfyndigheter av koppar, guld och silver med några av världens största maskiner. Truckar med däck som mäter fyra meter i diameter väger över 500 ton tillsammans med sin last.

Den avreglering av gruvnäringen som skedde under 1990-talet har också haft en positiv effekt på den svenska gruvindustrin.

– Det har inneburit att intresset från utländska gruvbolag, exempelvis från Australien och Kanada, ökat när det gäller såväl prospektering av nya fyndigheter som för att återuppta driften i gamla gruvor. Tidigare var det bara svenska företag som fick syssla med gruvdrift i Sverige, berättar Peter Hjorth.

Men att gå från planerad malmbrytning till verklig gruvdrift är steget långt.
– En stor utmaning är att erhålla nödvändiga tillstånd för att starta gruvverksamhet. I grunden är det naturligtvis bra att det sker genomgripande analyser för vad en eventuell gruva kan få för konsekvenser för bland annat miljön. Men tiden det tar, mellan fem och tio år eller ännu längre beroende på eventuella överklaganden, försvårar planering och beslut kring investeringar.

– Kopplat till osäkerhet i tillståndsprocessen är möjligheten att få tillgång till riskvilligt kapital något som små prospekterings- och gruvutvecklingsbolag konstant jobbar med.

För återöppnandet av de båda gruvorna i Stekenjokk och Joma ser det dock positivt ut. Nuvarande mineralresurser i Stekenjokk och Joma beräknas räcka för gruvdrift under 15 till 20 år med en brytning på mellan 700 000 och en miljon ton per år.
– Dessutom har vi goda förhoppningar att under resans gång hitta mer mineralresurser utöver de som är kända i dag. Något som inte är helt ovanligt, säger Peter Hjorth.

En återupptagen gruvdrift beräknas ge sammantaget mellan 100 och 150 välbehövliga arbetstillfällen direkt i gruvverksamheten och ännu fler indirekta jobb för bland annat underentreprenörer, konsulter och servicenäring.
– I Jomagruvan kommer gruvdriften att pågå året runt, medan brytningen i Stekenjokk begränsas till vinterhalvåret för att inte störa den rennäring som finns i området. Exakt när gruvorna kan vara i drift igen är svårt att säga i dagsläget, men vår plan är att fatta beslut om utbyggnad av gruvverksamhet inom fyra till fem år.

– Arbetet med att få nödvändiga tillstånd på plats pågår för fullt och löper enligt plan, avslutar Peter Hjorth.