Dela den här artikeln:

17. feb. 2022

|

Industri

De visar vägen för världens klimathus

Vätgas-pionjären Hans-Olof bestämde sig för att, istället för att gå i pension, ägnade han sig åt att bygga ett 500 kvadratmeter energiproducerande vätgashus. Idag är det helt självförsörjande året runt genom att lagra sommarens sol som vätgas till vinterns el- och värmeförbrukning. Husprojektet tog fart 2013 och har lagt grund för en hel rörelse, Nilsson Energy. De driver frågan om hur vi i framtiden kan använda oss av decentraliserade förnybara energisystem som komplement till det befintliga publika energisystemet.

– Det handlar om att använda förnybar energi på ett strukturerat sätt, och jag har egentligen aldrig varit speciellt intresserad av miljö. Men i och med att detta hus går emot de som säger att det är omöjligt, samt de som säger att de vet hur man ska göra men aldrig gör någonting, så blev jag nyfiken. Jag ville göra det som alla pratade om men som ingen vågade testa, berättar Hans-Olof Nilsson.

 

Utöver att bygga huset valde Hans-Olof att göra det med standardkomponenter som gick att köpa i butik. Syftet var att det skulle gå att replikera energisystemet han skapade.

– Det visade sig att det fanns egentligen ingenting i Sverige utöver en bränslecell. Allt annat var jag tvungen att beställa från utländska leverantörer från Danmark, Norge, Tyskland, Holland och Italien. Det tog tid att hitta alla delarna.

 

För att dessutom få dem att samverka pratade Hans-Olof med diverse konsultbolag där ingen kunde hjälpa honom eller förklara hur han skulle göra. Utöver att skapa ett system som fungerar var det viktigt för honom att det skulle registreras och gå att mäta och lagra alla energiflöden.

– Jag brukar säga att andra spelar instrument, jag spelar energi.

 

Med det menar Hans-Olof att han lärt sig hur komponenterna ska samverka med varandra och idag kan sitt energisystem för huset och dess delar utan och innan.

 

Tillsammans med sin fru Birgitta flyttade han in i huset hösten 2014, och redan våren därefter blev huset självförsörjande året runt.

– Det var då intresset utifrån växte som ringar på vatten. Fram till pandemins start då vi slutade ta emot folk hade antalet besökare från hela värden passerat 6500 personer, berättar han.

 

Något som även idag är ett stort frågetecken för många är hur det i Sverige går att leva på sol- och vindenergi även under vinterhalvåret.

– Svaret är lagring. Solöverskottet omvandlas och lagras som väte. Det är något vi kallar för säsongslagring. Med den värmer vi upp huset och laddar bilen året runt.

 

Hans-Olof menar att om det fungerar här i norra Europa, så fungerar det överallt i världen.

– De olika komponenterna blir dessutom bara bättre och bättre, då alla leverantörer fortsätter att utvecklas. Det jag byggde 2013 är ju idag lite gammaldags. Därför får de som bygger hus idag energisystem som är ännu bättre. Både när det handlar om prestanda och funktionalitet, berättar han och fortsätter;

– Men jag byter ut detaljer på huset energisystem emellanåt för att förbättra och utvärdera. Det är dessa delar vi använder till nya system som levereras till våra kunder.

 

Huset är som ett levande laboratorium, fyller hans kollega Martina Wettin i.

– Något man bör veta om den här branschen är att den är väldigt ung. Många av komponenterna må vara väl använda idag, men bara för ett par år sedan befann de sig i labbmiljö. Det går otroligt fort. Inte minst sedan den 8:e juli förra året då Green Deal lanserades inom EU.

 

Europeiska Green Deal innebär att alla 27 EU-medlemsländer åtog sig att göra EU till den första klimatneutrala kontinenten 2050. För att nå dit lovade man att minska utsläppen med minst 55 % till 2030, jämfört med 1990 års nivåer.

– Det har inneburit att de som har haft ’småserier’ eller inga serier alls, nu rusar mot att göra serieproduktion av dessa komponenter. Det går otroligt fort. Vi har visat på att det går att använda sig av sol och vind och vilka möjligheter vi även har i Sverige. Det handlar om hur vi styr och låter tekniken samverka för att kunna leverera det som lovats, avslutar Martina.