Dela den här artikeln:

19. dec. 2019

|

Industri

Vi bör prata mer om våra resurser

Journalist: Sofia Erixson

Per Grankvist går upp på scenen och inleder sitt framförande med att visa bilden ”Jorduppgång” tagen julen 1968 av Apollo 8-astronauterna; - Vi åkte så långt för att utforska månen, och det viktigaste vi upptäckte var jorden.

Framtiden är cirkulär och målet är att det inte ska uppstå något förpackningsavfall överhuvudtaget. Det avfall som ändå uppstår ska hanteras som en resurs och återanvändas eller återvinnas.


Vi i förpackningsbranschen måste våga tänka om och förbättra dagens komplexa värdekedja. Det kräver både mod, innovationskraft och mer samarbete mellan alla aktörer i hela värdekedjan.
    I min nuvarande roll hos TMR, som erbjuder företag en möjlighet att fullgöra sitt producentansvar för förpackningar, är mitt fokus; Design för återvinning. Det finns stora miljövinster att göra om frågan om återvinningsbarhet lyfts redan vid ritbordet.


92 procent av svenskar säger att de källsorterar. Vi är i topp vad gäller alla materialslag förutom plastförpackningar. 2018 samlades det in 46 procent hushållsplastförpackningar i Sverige; minst 30 procent är mjuka plastförpackningar. Målet är att senast 2025 ska minst 55 procent av alla plastförpackningar i EU återvinnas.
    Plasten är en modern hjälte i många fall, framförallt inom dagligvaruhandeln; med bra egenskaper som förlänger varors hållbarhet vilket bidrar med mindre matsvinn. Därför har vi konsumenter i dag tillgång till ett stort utbud från hela världen, till en låg kostnad. Men i andra änden finns det stora utmaningar till att samla in och återvinna plasten, framförallt mjuka plastförpackningar.
    Det är hårda plastförpackningar som har ett värde på återvinningsmarknaden i dag. Under mekanisk sortering skiljs hårda- och mjuka plastförpackningar åt. Av de hårda plastförpackningarna; HDPE och PP (och snart PET) kan man i teorin bland annat göra nya plastförpackningar. Dock ser dagens verklighet ut på ett annat sätt, då det är en utmaning för tillverkarna att säkra en jämn kvalité på den återvunna råvaran. Det finns också en utmaning kring återvunnen plast och livsmedelssäkerhet. I dag erbjuds livsmedelsindustrin bara återvunnen PET.


Vad är det som driver utvecklingen framåt?

Jag upplever att det är flera parametrar; globala och nationella målsättningar vad gäller förpackningsavfall. Inom dagligvaruhandeln finns målsättningen att till 2022 ska alla plastförpackningar vara materialåtervinningsbara och till 2030 ska de dessutom vara producerade av förnybar eller återvunnen råvara.
    Ny förordning (2018:1462) om producentansvar för förpackningar infördes juni 2018, vilket ställer högre krav vad gäller insamling av förpackningsavfall. Detta har resulterat i att vi i Sverige 2025 kommer att ha ett insamlingssystem i världsklass. Även skatter och källsortering på allmänna platser diskuteras för engångsförpackningar. Företagen måste göra det lättare för konsumenten att göra rätt.
    Jag tror att dagens mekaniska, den framtida kemiska och organiska återvinningen kommer alla spela en avgörande roll i att bygga en global cirkulär ekonomi där vi ser vårt förpackningsavfall som en resurs. Varje marknad bör ha en insamling, sorteringssystem och tillgång till ovan nämnda tekniker vad gäller återvinning.
    Jag hoppas att fler företag inom en snar framtid i samsyn med tillverkare kan använda den insamlade hushållsplasten för att skapa fler plastförpackningar för ökad hållbarhet, samtidigt som vi kan skapa en attraktiv råvara av alla plastförpackningar som är svåra att återanvända eller återvinna i dag, på ett resurseffektivt sätt.


Sofia Erixson, driver en av Sveriges största förpackningsbloggar.