15. nov. 2018
|
Samhälle
Det är dags att gå från ord till handling
Det är nu drygt fem år sedan MSB presenterade den första Nationella Risk och Förmågebedömningen där man konstaterade att ”Det är också nödvändigt att förbättra informationssäkerhet och robusthet i infrastruktur för att minska sårbarheten i samhällsviktig verksamhet...” Trots det står vi här 2018 och tvingas fortfarande till samma konstaterande.
Den Nationella IT- och Cybersäkerhetsstrategin och senast Försvarsberedningens delrapport Motståndskraft pekar just på cyberhotet mot kritisk infrastruktur som en av de stora säkerhetsutmaningarna. Det finns lagar som föreskriver att kommuner, landsting och myndigheter skall vidta åtgärder för att säkra samhällets kritiska infrastruktur. MSB publicerar enträget råd och anvisningar om vad och hur krisberedskapen kan förbättras. Jag är också övertygad om att de personer ute i kommuner och landsting som har krisberedskap som sin arbetsuppgift gör vad dom kan. Hur kan det då komma sig att vi fortfarande ser samma brister i samhällssäkerheten i allmänhet och cybersäkerheten i synnerhet?
Man brukar säga att man får vad man betalar för och så är det också vad det gäller samhällssäkerheten. Genom att inte ha tydliga krav på vilken nivå av säkerhet vi vill att samhället skall ha och att det dessutom inte finns några konsekvenser för de som inte lever upp till lagarnas krav är det förståeligt om en kommun väljer att lägga pengarna på annat än samhällssäkerhet.Vad skall vi då göra för att komma från ord till handling?Ta till exempel cyberhotet mot kritisk infrastruktur. Dagens elförsörjning, vattenförsörjning, kommunikationer, betalningssystem och transporter med mera, kort sagt – hela samhället är beroende av fungerande digitala system. Med en massiv cyberattack mot dessa riskerar vi att stora delar av samhället slutar att fungera om vi inte på förhand sett till att säkra systemen. Försvarsberedningens rapport Motståndskraft konstaterar att en stärkning av det civila försvaret kommer att medföra stora kostnader men föreskriver att flertalet åtgärder skall tas inom kommunernas budgetramar. Vad säger att det kommer att ske nu? Hittills har kommunerna kunnat nedprioritera dessa satsningar. När nu cyberhotet mot samhällets infrastruktur identifieras som en av de stora utmaningarna för totalförsvaret, borde man då inte prioritera detta mera i försvarsbudgeten?Istället för att fortsätta med att utreda och återigen konstatera att bristerna kvarstår vill vi se att man börjar agera och gör investeringar i utrustningar och resurser för att höja skyddet. Teknik och produkter finns, IT-säkerhetskompetens är en bristvara men kan delvis lösas genom samordning av insatser. Med en medveten anskaffningsstrategi kan satsningarna också bidra till att stärka svensk industri och kompetens inom cybersäkerhet, något som är den viktigaste tillgången på sikt och som också bidrar till en internationellt konkurrenskraftig industri.Alltså:• Skärp krav och uppföljning på kommuner, landsting och myndigheter inom cybersäkerhet.• Inse att cybersäkerhet är fundamentalt ur ett totalförsvarshänseende och avsett statliga medel så att nödvändiga anskaffningar kommer till stånd nu.• Samverka med näringslivet och genomför anskaffningarna på ett sätt så att den nationella förmågan och kompetensen inom cybersäkerhet stärks. Hur svårt kan det vara?Ulf Dahlberg, Ordförande SACS
