19. dec. 2018
|
Samhälle
Fullt upp för Bergmästaren
Journalist: Mats Carlbäck
Det vilar sannerligen ett spännande och historiskt skimmer över titeln som Bergmästare – personen som leder Bergsstaten. Faktum är att titeln såväl som den myndighetsutövande organisationen har funnits i över 375 år och det är ingen avdankad organisation eller befattning vi pratar om, tvärtom. Nuvarande Bergmästaren Åsa Persson förklarar mer om Bergsstaten generellt och gruvindustrins möjligheter och utmaningar mer specifikt.
För alla som inte riktigt vet vad organisationen med det spännande namnet Bergsstaten är, eller för den delen gör, kan det vara på sin plats med förklaring. Bergsstaten har till uppgift att handlägga ärenden som rör prospektering och utvinning av mineraler och leds av bergmästaren som beslutar i därtill kopplade frågor i enlighet med minerallagen. Dessutom prövar Bergsstaten frågor om tillstånd för undersökning och bearbetning av mineralfyndigheter och informerar om lagstiftningen och om pågående prospektering och bearbetning till företag, sakägare, myndigheter, media och allmänheten. Med andra ord en ganska omfattande uppgift.
– Vi har ansökningar om prospekteringstillstånd från hela landet även om givetvis den största delen gäller norra delen av Sverige. Det är mycket nytt och spännande på gång, inte minst vad det gäller fyndigheter av nya material som tidigare inte varit aktuella, förklarar Bergmästare Åsa Persson med ett förflutet i fastighetsbranschen, närmare bestämt som Vd för Vasallen i Kiruna.
Precis som övriga branscher är gruvindustrin cyklisk och det märker man av på Bergsstaten:
– Vi såg i fjol en ökning i ansökningarna vilket innebär att vi då var uppe i de nivåer vi hade före bottenåret 2013 och just nu behandlar vi cirka 200 stycken spridda över hela landet. I år är antalet några längre och det känns som om branschen står och stampar lite, menar Åsa Persson och tillägger:
– Situationen i Sverige följer i princip den globala utvecklingen.
Gruvindustrin är inte bara en del av svensk historia, det är också en viktig del av det svenska näringslivet – inte minst i landets norra delar. Men framtiden är kantad av utmaningar och Åsa Persson ser framför allt ett område som potentiellt kan försvåra en fortsatt positiv utveckling:
– Vi har stora utmaningar avseende frågan om konkurrerande markanvändning och här har vi en intressekonflikt som på sikt kan hämma utvecklingen.
Bergsstaten blir här en central kugge i olika intressekonflikter. Hur den svenska naturen ska användas och exploateras är viktiga frågor och det är inte helt ovanligt att det kan splittra de boende på landsbygden. Samtidigt som investeringar och potentiella arbetstillfällen är viktiga finns det många alternativa önskningar om hur vår natur ska användas. Renskötsel är bara ett exempel, men ett tydligt sådant i sammanhanget.
– Det är givetvis en fin balansgång vid varje enskilt fall. Men vad man måste förstå är att prospektering inte är samma sak som utvinning. Att ge tillstånd för prospektering innebär inte nödvändigtvis att stora ingrepp behöver göras eller att naturen kommer att påverkas. Tvärtom. I dag är det cirka 1 % av alla prospekteringar som faktiskt leder vidare till utvinning, förklarar Åsa Persson.
Och gruvindustrin pekas ofta ut som boven i dramat när det gäller negativa effekter kopplade till markanvändning. Detta är något som Åsa Persson tycker är lite orättvist:
– Det är enkelt att gå på gruvindustrin. Totalt har vi 14 metallgruvor i landet och faktum är att golfbanorna tar upp mer mark än den totala svenska gruvindustrin!
Att komma till rätta med de här missförstånden ser man på Bergsstaten som en betydelsefull uppgift. Att gemene man, och för den delen beslutsfattarna, får en mer nyanserad bild är helt avgörande för att utvecklingen ska bli såväl effektiv som hållbar.
– Allt handlar egentligen om information och kommunikation och för det krävs det många möten – väldigt många möten.
Den rådande osäkerheten kring markanvändningen tillsammans med bristande kunskap och förståelse är faktorer som påverkar gruvindustrins utveckling. Både prospekteringen och eventuell utvinning är i dagsläget förknippat med långa ledtider.
– Ledtiderna är på tok för långa och det beror dels på långa beslutsprocesser från berörda myndigheter och dels på de överklaganden som nästan per automatik följer. Allt detta gör att varje process drar ut på tiden.
Och tiden är en avgörande faktor – inte minst i gruvindustrin. Med tanke på projektens omfattning måste varje projekt utvärderas noggrant och eventuella marknadsförändringar inkluderas. Men om tiden från ansökan till eventuell utvinningsstart är lång eller för den delen osäker, blir projekten ofta för riskfyllda, något som påverkar investeringsviljan.
– Vi måste på alla sätt arbeta för att minska ledtiderna för att alla ska få en möjlighet att räkna på sina projekt, hävdar Åsa Persson som också vill se tydligare direktiv för markanvändningen:
– Det är givetvis viktigt att vi tar hänsyn till alla gruppers önskemål, som hur vår gemensamma natur ska användas. Men ibland handlar det om bristande information, dvs. vilken påverkan kommer detta att ha och vilka positiva effekter kan det eventuellt innebära. Ofta när det handlar om gruvor och gruvdrift innebär det, positivt nog, prospektering och exploatering i landsbygdsområden där investeringar och arbetstillfällen är helt nödvändiga för områdets eller regionens överlevnad.
– Därtill kommer behovet av nya material som behövs för energiomställningen och huruvida dessa faktiskt ska kunna utvinnas och den moraliska frågan om vi trots allt inte ska utvinna dem här i Sverige där vi kan erbjuda säker gruvdrift och rättvisa arbetsförhållanden. Sedan får man ställa det mot eventuella negativa effekter som gruvdriften kan innebära.
Med andra ord låter det som om den snart 400 år gamla Bergsstaten kommer att ha att göra även framöver.
