Fler än 80 procent av dagens kvinnliga ingenjörsstudenter vill bli ledare i framtiden. Men endast 15 procent av storbolagens linjechefer i dag är kvinnor.– Så kan det inte fortsätta vara. Tänk så mycket kompetens som företagen går miste om, säger Caroline Bouzi, själv civilingenjör.
Caroline Bouzi, 33 år, är en av grundarna till Magent, en företag som hon startat tillsammans med Evelina Ögren, Madelen Porserud, Anna Wingqvist och Eva Fredriksson.
Målet var och är fortfarande att fler kvinnliga civilingenjörer ska få ledande befattningar inom svenskt näringsliv, inte minst bland de stora börsföretagen där det många gånger är ganska tunt med kvinnor på ledande positioner.
– Bara nio procent av alla VD:ar på börsnoterade bolag i Sverige är kvinnor och kvinnor utgör endast 23 procent av alla ledningsgrupper, konstaterar hon med en viss frustration i rösten.
– Visst det pågår en förändring till det bättre, men det går långsamt. Alldeles för långsamt.
Själv är Caroline Bouzi civilingenjör från KTH i Stockholm. Till vardags jobbar hon som sektionschef på läkemedelsföretaget Astra Zeneca i Södertälje.
Hon är också en av drivkrafterna bakom de två traineeprogrammen Female Leader Engineer och Female Digital Engineer, som båda syftar till att få in fler kvinnliga ingenjörer på ledande befattningar och tekniktunga roller samtidigt som man vill inspirera fler unga tjejer att satsa på en karriär inom teknikyrken.
– Vi vill synliggöra kvinnliga ingenjörer som förebilder, dels inom ledarskap samtidigt och dels inom den digitaliseringsutveckling som sker. Samtidigt vill vi skapa en plattform för kvinnliga ingenjörer och industribolag att träffas. En annan viktig uppgift är att utmana normer och strukturella förväntningar på kvinnor i karriären, säger hon.
För i verkligheten talar statistiken, som visats, sitt tydliga språk, eller snarare sorgliga språk.
I ett experiment som gjordes av två norska forskare, berättar Caroline Bouzi, fick studenter som delats in i två grupper läsa en identiskt lika text om en framgångsrik näringslivsperson, men med den lilla skillnaden att hälften i gruppen fick läsa om en man, Hans, och hälften om en kvinna, Hanna.
– Resultatet blev att 52 procent av studenterna gillade Hans och att hela 70 procent ansåg honom vara en god ledare. När studenterna skulle bedöma Hanna var det bara 33 procent som uppfattade henne som framgångsrik och bara 50 procent som kunde tänka sig henne som en bra ledare.
– Det visar på ett strukturellt problem när kvinnor och män inte bemöts och konkurrerar på samma villkor och där könet fäller avgörandet, exempelvis vid chefsrekryteringar.
LÄS MER: Fördomar sätter stopp för kvinnlig kompetens
Caroline Bouzi menar att det är nödvändigt med en förändring och att jämställdhet är viktigt för såväl företag som den enskilde individen.
– Tänk så mycket kompetens och därmed lönsamhet som företagen går miste om bara för att man sitter fast i gamla strukturer och normer.
Hon fortsätter:– Speciellt i dag när det är en av de största utmaningarna för många företag att hitta rätt kompetens, inte minst en utmaning som blivit allt tydligare i och med den digitala revolution som näringslivet är mitt uppe i där gamla, beprövade affärsmodeller inte längre har framtiden för sig.
– Det är viktigt att kvinnor tar plats både på ledande positioner och inom områden där förändring drivs, som digitalisering. Det handlar alltså både om konkurrenskraft och att individen ges lika rättighet att utvecklas.
De båda traineeprogrammen Female Leader Engineer och Female Digital Engineer riktar sig till kvinnliga civilingenjörsstudenter, men där ena målgruppen vill leda människor och den andra vill driva och forma digitaliseringen.
– Urvalsprocessen sker på Sveriges största universitet och högskolor med ingenjörsutbildningar och totalt nomineras 20 respektive 30 kvinnliga studenter varje år. Av dessa utses sedan vinnare som får ett egendesignat traineeprogram på tre av våra partnerföretag, berättar Caroline Bouzi. Alla nominerade får dessutom genom programmet chans till personlig utveckling, möjlighet att identifiera förebilder samt en nära kontakt med företagen, där de flesta av dem rekryteras in.
Bland partnerföretagen finns Ericsson, Fortum, Sandvik, Scania, Skanska, SSAB, Stora Enso, Volvo Cars, H&M, Alfa Laval, EVRY, Assa Abloy och Avanza.
Varför tar det så lång tid att åstadkomma en förändring?– En delförklaring är noga att man på styrelse- och ledningsnivå inte tycker att det här är ett prioriterat område. En av fyra VD-män på börsen har inte en enda kvinna i sin ledningsgrupp. Män rekryteras på potential och ägnas även mer tid i diskussioner där beslut ska tas om rekrytering och blir därmed mer synliga, det gör man inte på samma sätt med kvinnor. Så för att det ska bli en förvandling måste det först och främst till en förändring i toppen på företagen, säger Caroline Bouzi.
– Och det räcker inte att bara prata. Det måste hända konkreta saker också.
En annan förklaring, menar Caroline Bouzi, är att kvinnor inte vågar ta steget fram när nya chefs- och ledningspositioner ska tillsättas trots att man är precis eller till och med mer meriterade än sina manliga kolleger. Vi tror att kvinnor redan har förmågan att axla dessa positioner, men eftersom vi alla lever i ett samhälle där det inte förväntas, krävs det att vi får dem att inse att de har förmågan. Som företag behöver man granska och diskutera vilka strukturer som motverkar detta.
– En tredje förklaring är att kvinnor tar ett större ansvar för familj och barn. Undersökningar visar att par är relativt jämställda fram till dessa att första barnet kommer. Sedan tar kvinnan ofta ett större ansvar och lägger i snitt 7 timmar per vecka mer tid på obetalt hemarbete än män. Tid som män kan använda till att nätverka eller på annat sätt främja sin karriär.