En av vår tids största utmaningar är att klara energiförsörjningen samtidigt som klimatpåverkan begränsas och utsläppen av oönskade föroreningar minskas.

– Många är överens om att vätgas kommer att ha en nyckelroll i den nödvändiga övergången från fossila bränslen till förnybara energikällor och ett hållbart energisystem, både som drivmedel och för uppvärmning och kyla, säger Björn Aronsson som är verksamhetsledare för Vätgas Sverige, som arbetar för att underlätta en introduktion av vätgas- och bränsleceller i samhället.

– I dag används vätgas huvudsakligen till olika funktioner inom industriella processer och har så gjorts i mer än 100 år. Men potentialen är som sagt enorm i framtidens energisystem för att nå klimatmålen men också för att skapa ett i övrigt hållbart samhälle.

Något av det mest intressanta med vätgas är att den kan framställas från så många olika primärkällor av energi.

– Det kan exempelvis ske via elektrolys av vatten med hjälp av förnybar energi, som det finns ett överflöd av på jorden. Det innebär att elektricitet från exempelvis vind-, sol- eller vattenkraft används för att spjälka (dela upp) vatten till vätgas och syre, förklarar Björn Aronsson.

Vätgasen kan sedan lagras och omvandlas till el igen med hjälp av bränsleceller för att sedan användas för olika ändamål. Det kan ersätta bensin och diesel eller användas för uppvärmning och kyla av bostäder, kontor, butiker, offentliga byggnader och i olika industriella processer.

– Vätgas som produceras och används på det här sättet, exempelvis som fordonsbränsle, medför i princip inga andra utsläpp än rent vatten.

Ändå talas det väldigt lite om vätgas i Sverige, vilket förvånar och till viss del gör Björn Aronsson besviken. Annat är det sett i ett globalt perspektiv.

Länder som Japan, Tyskland, Sydkorea, Frankrike, Storbritannien, men också våra grannländer Norge och Danmark satsar kraftfull på forskning och implementering av vätgas. Men även på en utbyggnad av infrastruktur för att kunna öka användning av vätgas, inte minst inom transportsektorn.

– EU har också i ett direktiv uppmanat medlemsländerna att ta fram en handlingsplan för hur vätgas och andra alternativa drivmedel ska kunna införas i respektive land. De enda länder som vägrat att ta fram en sådan plan är Sverige och Polen, och i Sveriges fall är det obegripligt eftersom vi som land 2045, efter politiska beslut, inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser, säger Björn Aronsson.

I stället för att minska utsläppen av koldioxid ökade dessa förra året med 0,5 procent när de i stället borde ha minskat med 8 procent för att vi ska nå det långsiktiga målet.

– Senfärdigheten gör att vi riskerar att hamna på efterkälken både när det gäller omställningen till ett fossilfritt samhälle och när det gäller teknikutveckling som kan generera både nya företag, arbetstillfällen och framtida exportintäkter.

Att Sverige riskerar att hamna på efterkälken när det gäller utveckling av vätgasapplikationer är något som Pär Teike, VD för Cell Impact som tillverkar flödesplattor, en kritisk komponent till bränsleceller, instämmer i.

– Den rådande utvecklingen är beklaglig, säger han. I Sverige håller vi på att bygga in oss i ett nytt energisystem för fordonssektorn utan långsiktig hållbarhet. Vad vi riskerar att göra är att ersätta ett beroende av olja med ett beroende av sällsynta råvaror, exempelvis litium och kobolt, som behövs för batterier till elbilar. Om något är en varningsklocka, så är det detta.

– En stor del av litiumfyndigheterna som krävs för batteritillverkning finns i Kina och ett fåtal andra länder. Kinesiska bolag äger sammanlagt uppemot 60 procent av världens samlade mineralfyndigheter för batteritillverkning och dessa beräknas räcka i ungefär 15–20 år framåt i tiden. Förutom att det handlar om ändliga resurser riskerar vi att bli beroende av ett lands välvilja. Att bygga ett energisystem med en sådan maktkoncentration över naturtillgångar är som att göra en värre kopia av OPEC-systemet, något som andra länder uppmärksammat. Det här handlar om internationell industri- och energipolitik. Samtidigt är det värt att notera att Kina, liksom Japan och Sydkorea, genom nationella energistrategier storsatsar på vätgas.

Pär Teike menar därför att det här talar för en ökad användning av vätgas vars produktion man kan skaffa sig nationell kontroll över, liksom att använda vätgas såväl inom transportsektorn som för uppvärmning och regelrätt produktion av elektricitet.

Flera av världens största bilproducenter har ambitiösa program för att ta fram vätgasdrivna elbilar som är dubbelt så energieffektiva jämfört med traditionella förbränningsmotorer. Det innebär att med samma mängd energi blir körsträckan den dubbla med en bränslecellsbil.

– Det finns ett starkt momentum nu för vätgas och vi i Sverige borde gå i bräschen för att förstärka denna utveckling. Det skulle kunna vara bra klimatpolitik och kunna resultera i hållbar ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning, fortsätter Pär Teike.

– Med lite insikt och initiativkraft kan politiker och stater genom vätgasdrift i elbilar lämna ett väldigt stort bidrag till Parisavtalet.

– För konsumenterna är elbilar med bränsleceller och vätgas väldigt bekvämt. Att tanka en bil full med vätgas går lika snabbt som det går att tanka bensin i dag, medan det tar 20 minuter att snabbladda en elbil, tillägger Pär Teike.

Text: Martin Westholm