– Under 2018 började vi med att utbilda 150 personer som vi kallar för ambassadörer för projektet. Det är medlemmar i pensionärsorganisationerna som vill jobba för att minska ofrivillig ensamhet lokalt där de bor, berättar Malin Wennberg som är projektledare och fortsätter;

– Ambassadörerna är viktiga för att det ska komma igång verksamhet lokalt. Vi anordnade utbildningskonferenser och tog tillsammans med ABF och Studieförbundet Vuxenskolan fram studiematerialet ”Tillsammans mot ensamhet”. Med en studiecirkel blir det enklare att komma igång med arbetet. Under 2018 gjorde vi också en utredning om möjligheterna att inrätta en stödtelefon för äldre personer.

Projektet fick ny energi under 2020 då regeringen valde att prioritera frågan om äldres ensamhet.

– I och med att vi blev beviljade stöd kunde vi öka takten och tanken var att utbilda fler ambassadörer, i hela landet. 

Projektet startade i mars 2020 precis då coronapandemin slog till. Allt som planerats fick ändras på kort tid. Dessutom blev gruppen ensamma äldre helt plötsligt mycket större.

– Många som blir isolerade blir också ensamma, berättar Guy Lööv, som också är projektledare för ’Inte ensam’.

– Nu gick det inte att utbilda fler ambassadörer och arbeta med uppsökande verksamhet. Vi valde istället att helt fokusera på den akuta situationen. Vi körde igång livesändningar på webben med syftet att peppa föreningarna att inte ställa in allt, utan försöka ställa om. Pensionärsföreningarnas verksamheter blev ju viktigare än någonsin förr, säger Wennberg.

Webbsändningarna blev ett forum för idéutbyte mellan olika föreningar i hela landet. Hur kan vi skapa gemenskap utan att träffas fysiskt?

– Det har handlat mycket om att kontakta personer via telefon och utforska nya vägar. Vi har haft diskussioner tillsammans med läkare för att reda ut om vi kan ha utomhusaktiviteter så som promenader, qigong och annat där det går att hålla avstånd. Att våga använda och utforska digitala verktyg har blivit oerhört viktigt.

Det finns så mycket att göra om man kopplar upp sig. Det har gått att vara med på direktsänd allsång, lyssna på författare som läser sina böcker och mycket mer. Den stora utmaningen är de som inte kan eller vill bli digitala, säger Wennberg.

Projektets stora utmaning är hur våra föreningar ska nå ut till de som är ensamma och isolerade.

– Det är viktigt att nå de som verkligen är ensamma och det är svårt. När ensamheten börjar tära sluter man sig och blir ofta än mer ensam. Den gruppen kommer inte när föreningarna annonserar i matbutiken om en seniorträff. Det krävs någon form av uppsökande verksamhet.

Ett sätt att nå de som är ensamma eller isolerade är via hemtjänsten. En metod som provats i bland annat Gnesta. 

– När hemtjänsten har gjort sitt jobb kan en volontär från våra lokala föreningar ta över och se till att det blir fika och en pratstund eller en promenad. Men det har ju inte fungerat nu under Coronan, säger Lööv och fortsätter;

– Istället försöker vi uppmana till telefonsamtal eller digitala möten.

Att nå ut via hemtjänsten är ett sätt, men ’Inte ensam’ försöker hela tiden att hitta nya metoder för att få kontakt med de som har behov av social samvaro.

– Den som är ensam är inte sällan över 85 och har förlorat en partner, men kan även vara den som hör dåligt och således drar sig undan. Så det gäller att se vilka vi ska vända oss till i första hand, berättar Lööv.

Ensamhet påverkar hälsan negativt och har jämförts med rökning och en alltför stillasittande livsstil.

– Att vara ensam är bland det farligaste man kan vara och nu under pandemin har många fler drabbats på grund av en ofrivillig isolering. Många har inte kunnat ha kontakt med varken sina barn eller barnbarn, säger Lööv avslutande.

Hur kan man veta om man är ensam?

– Känner du dig ensam, så är du ensam helt enkelt. Det är en helt och hållet subjektiv känsla. Var uppmärksam på hur du mår, om du känner dig ledsen, inte har någon matlust, ofta är trött och hängig utan att det beror på fysiska åkommor.

Vad finns det för faror med att vara ensam?

– Man ska ta det på allvar. Ofrivillig ensamhet kan påverka stressystemet i kroppen och leda till både fysisk och psykisk ohälsa. Frivillig ensamhet kan vara bra på många sätt, eftersom den är självvald.

Vad kan man göra för att känna sig mindre ensam?

– Våga höra av dig och söka hjälp. Kontakta pensionärsorganisationer och sök upp verksamheter att vara med i, prata med personer i din omgivning som kan hjälpa dig komma i kontakt med verksamheter och initiativ. Att engagera sig som volontär för att hjälpa andra kan vara ett sätt att må bättre.

Vad kan samhället göra och vad kan du göra som enskild för att minska ensamhet?

– Samhället har ett ansvar. Vi måste t.ex. bygga för att skapa mötesplatser för spontana samtal och möten. Vi har inom ’Inte ensam’ pratat en del om ‟Parkbänken” som en symbol för detta. En plats där man kan mötas, vila benen och prata med nya människor. 

Som enskilda medmänniskor kan vi också göra stor skillnad. Fundera över vilka du har omkring dig som kan tänkas behöva ett samtal. Är du en som har koll på det digitala? Lär ut det till den som inte kan. Det digitala mötet kan inte ersätta en fysisk kontakt men har underlättat för många under pandemin.