När inbjudningarna till de mer prestigefyllda tävlingarna droppar tätare, ser dagarna för Peder och Lisen på Grevlundagården lite annorlunda ut.
Det råder ständig aktivitet på Grevlundagården, dit Peder Fredricson och hans fru Lisen Bratt Fredricson flyttade för 17 år sedan.
Då omgavs 1700-talshuset av stora fruktodlingar. Det växer fortfarande äpple-, plommon- och päronträd i de kuperade omgivningarna, men numera är det hopphästarna, som de förädlar och utbildar med mål att prestera på högsta internationella nivå, som är ryggraden i verksamheten. För tillfället har de ett 30-tal.
Peder och Lisen ser det som en livsstil att få ihop vardag och helger med träning, tävling, familj och hästförsäljning. De senaste åren har Peder och Lisen delat upp arbetet mer mellan sig, eftersom Peder tävlar så mycket.
Peder bidrar till att rida in prispengar, medan Lisen arbetar mer med verksamheten på Grevlunda.
– Det är mycket papper, avtal, kontakter med partners, sponsorer, hästägare och personal, berättar Lisen.
För närvarande finns ett tiotal som sköter om och tränar hästar, planerar transporter av hästar till och från tävlingar, har koll på Peder och Lisens scheman med mera.
Lisen, som under många år tävlade på absolut toppnivå tillsammans med det svenska hopplandslaget, sitter numera i organisationskommittén för Falsterbo och så jobbar hon med Jönköping Horse Show, som hon var med och startade för fyra år sedan.
Mycket av hennes tid går åt nätbutiken Get the Gallop, som tar fram egna produkter och som Lisen är delägare i. Det är mycket att stå i, därför har hon lagt tävlingen hemma på gården – Grevlunda Grand Prix, på is.
Peder inleder morgnarna med sitt obligatoriska yogapass. Därefter är det ridning av några hästar som står på programmet när han är hemma på Österlen. Ridbanan är vackert belägen, med utsikt över havet. En bit bort, i skogsmiljö, ligger den relativt nybyggda naturbanan, där hästarna får snirkla sig fram över stock och sten, för att få något annorlunda träning, inspirerande för både hästar och ryttare.
LÄS MER: En bra sadel är A och OEfter OS-silver och EM-guld har inbjudningarna till de högst rankade tävlingarna ökat.
Den höga arbetsbelastningen under en sjukdomsperiod för några år sedan, ledde till att kroppen sa ifrån och Peder drabbats av panikångest. En anledning till att han jobbar ”lite smalare” nu.
– Det var tufft. Nu fokuserar jag helt på min tävlingsverksamhet, och har varit frisk.
Framför honom ligger nationshoppningar, Global Champions-tourer och Grand Prixer. Falsterbo ser han fram emot lite extra – inte bara för att han varit där så gott som varje sommar sedan barnsben.
– Jag ska se om jag kan ha någon häst till derbyt, det är en kul tävling att hoppa. Falsterbo är en av våra viktigaste tävlingar för det är ju en femstjärnig nationshoppning. Man vill alltid vara med i laget i Falsterbo. Det är alltid bra stämning. Och för det mesta är det i Falsterbo som lagen för mästerskapen börjar tas ut, så då vill man vara i bra form och ha hästarna i bra form.
Senare väntar EM i Rotterdam där han förstås hoppas bli uttagen. De hästar som är tänkbara i dagsläget är H&M Christian K, H&M All In, Hansson HL, Catch Me Not S och Zacramento (SWB).
Med schemat som målas upp börjar man lätt fundera. Hur mycket tid har de tillsammans – utanför sina respektive jobb?
Lisen skrattar.– Vi har måndagar, tisdagar och onsdagar. Fast nu ska vi faktiskt till Cannes tillsammans den här helgen. Jag och barnen följer med när det är möjligt. Vi var med i Miami hela familjen när Peder tävlade.
Barnen ja, det har varit lite si och så med ridintresset. Mycket ”hopp” ställdes på minstingen Bill, senast vi pratades vid.
– Ja, säger Lisen glatt: han ska fylla fem men är väl den som ridit mest i den åldern. Han tycker att det är roligt med hästarna. De andra sönerna är tolv och femton år.
Och hennes egen ridning? Finns ett intresse att ta upp den, om än inte på tävlingsnivå, igen?
– Nej jag är inte så road av att fritidsrida har jag kommit på.
– Det är kul att tävla, men jag har inte tid. Jag tycker det är jättekul om man har ett mål och så har det alltid varit med ridningen för mig. Nu håller jag på med så mycket annat och de hästar som vi har, de rids inte för nöjes skull.