Miguel Ángel Jiménez spenderar nu mest tid, med framgång, på PGA TOUR Champions (den amerikanska seniortouren) i USA och är just nu rankad sjua på den touren. Man ser honom fortfarande på Europatouren då och då, men allt mer sällan. Det gör honom inte mindre intressant. 

Du har spelat golf på en professionell nivå under en lång tid. Vad tycker du har förändrats mest med spelet under din karriär?
– Tack för påminnelsen, ha ha! Men för att svara på din fråga, det har skett väldigt mycket sedan jag började på Europatouren. Allt från utrustning till längden på golfbanorna. Men det mest intressanta tycker jag har varit hur mycket intresset för golf har ökat i världen. 

Vad är du mest stolt över under din golfkarriär?
– Jag känner att jag har många saker att vara stolt över. Förutom alla vinster är jag väldigt stolt över hur min golfakademi i Torremolinos, nära Malaga i Spanien, har utvecklat sig. Det är en par 3, niohålsbana, med fantastiska träningsmöjligheter och framför allt kan barn och folk med mindre pengar spela här eftersom jag har lyckats hålla nere priserna. Jag har även startat en golfserie i Spanien som gör att barn i alla åldrar kan spela turneringar mot varandra och lära sig fördelarna med att tävla ofta.

LÄS MER: Julia Engström ska bli bäst i världen 

Du ådrog dig en skada 2012 som många trodde skulle innebära slutet för din karriär, hur svårt var det att komma tillbaka?
– Det var verkligen tufft! Jag åkte skidor med min familj i Sierra Nevada, Spanien mellan jul och nyår och bröt benet. I samma ögonblick som det hända visste jag att det kunde innebära slutet på min golfkarriär. Men jag hade tur. Kirurgen tog hand om mig och gjorde ett fantastiskt jobb. Tiden efter olyckan följdes av månader av hård fysisk träning och tack vare min fystränare, Emilio Pereira, och rehabdoktor, Dani Rosado, kom jag tillbaka så fort som jag ändå gjorde. Till och med kirurgen var imponerad över att jag spelade bara fyra månader efter olyckan!

Vad var den största utmaningen?
– Det fysiska arbetet som krävdes för att komma i form igen var svårt, men mentalt var det en verklig utmaning eftersom jag inte visste utgången av min operation, hur länge jag skulle behöva vara borta från golfen och om jag över huvud taget skulle kunna tävla igen. Det var verkligen frustrerande att se mina professionella kollegor spela tävlingar som jag visste att jag också skulle spelat. 

På tal om fysiska utmaningar, varför tror du att din uppvärmningsrutin har blivit så känd?
– Den är annorlunda och folk tycker att det är roligt! Det startade som en seriös uppvärmning som jag gör varje gång i början av min träning eftersom det är viktigt att stretcha och värma upp ordentligt, särskilt när man blir äldre. Men nu förväntar sig publiken att jag skall göra det varje gång jag är på driving rangen och om det får folk att le gör jag det gärna. Även jag blir på gott humör.

Vad är det mest oväntade du har upplevt på en golfbana?
– Ha ha, det var en rolig fråga. Förmodligen några av alla vilda djur som överraskar oss på vissa av världens alla banor, som aporna i Malaysia som är så oförsägbara att de mycket väl kan sno din golfboll och sticka iväg. En gång spelade jag i Kina och slog ett snett utslag som hamnade nära ett litet vattenhinder. När jag närmade mig vattnet dök det plötsligt upp en enorm orm – wow, där blev jag rädd. Men jag lyckades ändå ta en bild på den!

Vad tycker du om svensk golf generellt?
– Jag tycker att det faktum att det har funnits en Europatourtävling under 40 år i Sverige visar på hur viktig och populär sporten är för er. Detta har resulterat i flera väldigt många talangfulla manliga och kvinnliga spelare. Så jag är imponerad.