Pia är uppvuxen med fotboll, men det var tillfälligheter gjorde att hon började spela.
I byn spelade grannarna fotboll, där fanns inte mycket annat att göra.
– Jag bröt mot alla könsregler som liten, flickor skulle hysta boll, inte spela fotboll!

Som 18-åring flyttade Pia från Ulricehamn till Göteborg för att det fanns bra fotboll där – ett beslut som skulle visa sig avgörande. Där fick hon mäta sig med de bästa.
– Jitex BK blev avgörande för min karriär, det var här i Göteborg jag mötte spelare med en proffsig inställning, även om damlaget inte spelade proffsfotboll på den tiden. Mitt driv har alltid varit att jag vill bli bättre. Jag tog själv reda på saker och ting angående träning redan på 70-talet. Jag har alltid ställt mig frågan vad som är bra för just mig, lyssnat och lärt av folk. Man måste vara lite bångstyrig och gå sin egen väg, för det kommer ständigt nya träningstrender. Det är så jag har överlevt min aktiva karriär.

Som fotbollsspelare var Pia inte bara motiverad utan även väldigt engagerad i sporten. En Kaj Hansson i Jitex tog med henne på tränarkurs och fick in henne på den banan. Pia ville ta ett större ansvar och såg vad man skulle kunna göra bättre. Hon menar att det handlar om klassisk utveckling, att hon såg att det inom damfotbollen fanns mycket att göra vad gäller taktik och teknik. Lusten kring fotboll var drivkraften.
– Det är så fantastiskt roligt att spela och att stå på en fotbollsplan. Ledarskapet handlar för mig om hur jag når fram med mitt budskap. Att göra skillnad. Jag såg att damfotbollen kunde och fortfarande kan utvecklas på ett annat vis. Man måste titta sig omkring för att lära sig och gå från ord till handling. Vi går alltför ofta omkring med valda sanningar. Att vara närvarande är att ifrågasätta sina egna förutfattade meningar, vilket är en förutsättning för all utveckling. EM är sista utmaningen damlandslaget och jag gör tillsammans. Något man gör för sista gången kommer aldrig tillbaka, vilket ofta får en att anstränga sig mer, vara modigare och uppskatta det gruppen gör tillsammans.

Läs om Rune Haraldsson, 98, som är världens äldsta orienterare här!

Att stå på planen kostar på. Pia har varit tvungen att se till att vara aktiv när hon slutade spela professionellt. Som aktiv proffsspelare åt hon hela tiden, trots att hon inte var hungrig. När hon slutade spela kunde hon njuta av maten och av vad hon åt.
– Frukost har jag alltid varit duktig på att äta. Numera äter jag så långsamt som möjligt, med både smaklökar och ögon. Kosten är oerhört viktig och fysisk aktivitet är väldigt bra. Det är oerhört viktigt att barn, vuxna och äldre idrottar.

Pia har inga konkreta tips till andra, eftersom hon menar att träning, som så mycket annat, är individuellt. Däremot delar hon gärna med sig av vad som funkar för henne själv:
– Att räkna antal, inte räkna hastighet. Ju längre jag är ute desto bättre, det behöver inte gå fort, det viktiga är att komma ut och röra på sig. Jag tycker det är vansinnigt tråkigt att springa och lurar mig själv genom att göra det till en lek där jag kör intervaller genom att gå en minut och springa en minut. Bara att komma ut i skogen med hunden och gå i terräng, off road är jättebra träning. Jag gör det jag föresatt mig att jag ska göra, lite åt gången så blir det gjort. Rutin betyder mycket!

Något som för många försämras med åldern är balanssinnet. Här har Pia enkla vardagsövningar som hjälper henne att hålla balansen på topp:
– Jag kör balansövningar genom att stå på ett ben när jag borstar tänderna, samtidigt som jag blundar.