4. juli 2018
|
Livsstil
Skonsammare ridbanor revolutionerar hästhälsan
Journalist: Petra Carlsson
Det blir oerhört stora belastningar på hästens ben och hovar vid stora tävlingar, något som Lars Roepstorff och hans forskarteam försöker dämpa.
Lars Roepstorff har just kommit tillbaka från Tryon i USA, där han varit för att testa ridbaneunderlaget inför VM i höst.
Det blir många resor runt om i världen för Roepstorff, som är professor i hästens funktionella anatomi. Under många år har han, tillsammans med kollegorna vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala, vikt sin forskning åt att ta fram kunskap om hur banunderlaget påverkar hästen, både vad gäller rörelsemönster och - framför allt - ur ett hälsoperspektiv. Deras forskning gör skillnad. Som representant för forskningsgruppen fick Lars Roepstorff ta emot priset för ”årets hästforskningsprojekt” 2017, som delas ut av Stiftelsen Hästforskning.
– Man kan säga att det är två saker - att få förståelse för hur underlaget påverkar hästen i det vi kallar underlagsinteraktionen, vad som händer mellan hov och underlag när hästen rör sig, samt att ta fram objektiva metoder för att mäta underlagets egenskaper.Det var med stöd från internationella ridsportförbundet, FEI, samt genom Stiftelsen Hästforskning och engelska bidragsgivare som projektet påbörjades 2009.För att förstå vad som händer mellan hov och underlag, kom forskarna fram till att de behövde karaktärisera ett underlag med fem olika egenskaper – ytfasthet, dämpning, elasticitet, grepp samt enhetlighet. Ytfastheten beskriver det allra översta topplagrets egenskaper och det som hästen kommer att känna precis när den slår i hoven.Dämpningen beskriver hur väl underlaget kan jämna ut toppbelastningen som sker när man har maximal vikt på ben och hov.
– En häst som galopperar kan komma upp i över ett tons belastning på hoven och är det ett stort hinder som i en Grand Prix-hoppning kan bli tre, fyra gånger hästens kroppsvikt, förklarar Lars Roepstorff.Dämpning kan ske genom lös sand eller genom ett elastiskt material. Den tredje egenskapen är just elasticiteten, alltså hur väl underlaget svarar.
– Variation är någonting som i grund och botten är bra när man tränar, men det som är farligt är om man ska prestera på max och man inte ser något på ytan, om det är halt eller djupt eller väldigt hårt på något ställe. Där finns en riskfaktor, poängterar Lars Roepstorff.De här fem funktionella egenskaperna säger inget i sig om underlaget är bra eller dåligt. De är bara en objektiv varudeklaration.
– Det har att göra med vad du vill göra med din häst. Vi använder samma mätmetoder på en travbana som på en ridbana, men vad man önskar sig som ryttare eller tränare varierar naturligtvis beroende på disciplin. Själva mätningen sker genom en mekanisk hov, som forskarteamet tagit fram. Svenska Ridsportförbundet ska också göra en undervisningsfilm.
– Filmmaterialet kommer att vara väldigt ”hands on” och visar hur olika underhåll, redskap, bevattning och så vidare påverkar underlaget så att du själv ska kunna förändra egenskaperna.
Tillbaka till toppen