Emma Bengtsson jobbar hårt med långa arbetsdagar. Vi når henne på eftermiddagen i New York då hon tar sig tid att tala med mig. Jag ber henne berätta lite om sin bakgrund.
– Jag är uppväxt i Falkenberg, senare flyttade vi till Stockholm och 1997 gick jag på Stockholms restaurangskola. Jag gjorde praktik på Edsbacka Krog och fick fast jobb där sedan. Jag jobbade där i nästan fem år. Efter det åkte jag till Australien och jobbade där på olika ställen under ett år. Sedan blev det Restaurang Prinsen i två år och därefter Operakällaren som konditor och souschef i fem år. Sedan fick jag ett erbjudande från Aquavit i New York och 2010 kom jag hit. Det skulle egentligen bara varit ett år men jag ville inte lämna staden och lyckades få ett green card och blev kvar.

2014 efterträdde hon Marcus Jernmark som kökschef. Först var hon tveksam och tänkte att hon kunde jobba tills man fick en ny chefskock.
– Men någon gång under den här tiden hände något och jag slutade att fundera på att anställa någon annan. Det var några tuffa månader utan mycket sömn, men jag gillade mitt jobb så mycket och insåg att jag faktiskt klarade av det.

Varför ville du bli kock?
– Jag har alltid gillat att laga mat och inspirerats av min mormor och mamma. Det var viktigt med mat i min familj. Att laga god mat från grunden och jag kände en frihet att vara i köket och få skapa med händerna.

Hur ser du på jobbet på Aquavit?
– Det är väldigt roligt. Att få skapa och driva en restaurang framåt, särskilt när det går bra. Det är också roligt att få hjälpa yngre att utvecklas och växa. Speciellt när det kommer kvinnor och jobbar här, det är givande att se dem växa i sina roller. Livet jag har här och de personer jag arbetar med blir nästan som en familj och vi driver på varandra. Att kunna skapa rätter och se glada människor, prata med dem och göra deras dag så mycket bättre är också en stark drivkraft.

Hur upplever du att vara kvinna i branschen?
– Jag tänker inte så mycket på det. Det finns en positiv sida i att jag kan motivera nya kvinnor att ta sig fram. Du måste jobba hårt och får byta arbetsplats om du känner att det inte fungerar bra, det finns många jobb att välja på.

Management by fear är inte Emmas stil. När hon blir arg tystnar hon i stället.

– Jag lugnar ner mig och tar sedan en diskussion om vad som inte har varit bra och hur vi kan för ändra det. Om medarbetarna blir respekterade och uppskattade presterar de mycket mer. Det är en stor skillnad på hur det fungerar i USA jämfört med Sverige. Här i USA gör man det man ska och inte mer. Men jag har format restaurangen som jag vill ha den och nu jobbar alla här mot ett gemensamt mål.

Vad har du för favoritmat, är det lyxigt eller enkelt?
– Bacon går alltid hem och det är klart att när man jobbar med fine dining är det kanske inte det du längtar efter att äta, då äter jag hellre vällagad husmanskost gjord med omsorg av bra råvaror. Jag kommer ju från västkusten så fisk och skalddjur tillhör också favoriterna.

Restaurangen besöks av en blandning av New Yorkbor och folk med svensk anknytning. Man räknar med att det finns närmare 60 000 med svensk bakgrund i staden.
– Svensk mat är ganska stort i New York och vi har givetvis det traditionella smörgåsbordet till jul och till påsken, det är väldigt uppskattat. Vi serverar också kräftor kokade på svenskt vis.

– Vi strävar att hitta bra råvaror och det är väldigt viktigt att ta hand om lokala producenter. Vi tar mycket från bönder och odlare upstate New York. De är kanske lite dyrare, men jag tycker det är vår skyldighet både som kockar och vanliga människor att gynna lokalproducerat och det som framställs på ett bra sätt och med god djuromsorg.

En del säger att matkulturen på USAs landsbygd inte är särskilt bra.
– Det är nog inte alltid så hög kvalitet på många matställen. Landsbygden har inte samma publik som här i New York och folk där ute har inte heller samma inkomster. Mat är en stor klassfråga i USA och visst handlar det mycket om fast food. När jag är ute och reser i USA researchar jag innan så jag vet var jag ska gå. Här i New York går jag till vänner och kolleger, jag har inte tid att leta efter olika ställen.

Hur fungerar det att upprätthålla inspirationen?
– Jag tro att det är svårt att gå in i fine dining om man jobbat på vanliga lunchställen. Men har man jobbat med fine dining sitter det i ryggen. Det händer också mycket inom restaurangvärlden i Sverige och jag är väldigt nyfiken när jag kommer hem.

Hur ser du på livet framåt, blir Sverige eller USA?

– Just nu är det New York som gäller, jag är mycket nöjd med att vara här och har inga planer på att flytta hem, däremot reser jag ju hem och träffar familjen på somrarna och jag åkte hem en sväng nu i september, säger Emma till sist.