Påsken. En religiös högtid för att minnas Jesus lidande, eller ett välbehövligt lov mitt emellan julen och sommaren. Hur som helst har vi människor firat vårens och ljusets återkomst efter vintermörkret, så länge vi kan minnas och längre än så.
Ta påskägget, som idag är en pappersbehållare för godsaker i lösvikt. Äggets ovala historia har rötter långt tillbaka i tiden, vissa forskare hävdar att hedniska folk innan kristendomens intåg i Europa, firade vårens ankomst med hjälp av just ägg, en symbol för återfödelse och liv.
Påskharen har en liknade historia. Samma hediska folk som firade våren med ägg, hade enlig forskare en fruktarhetsgudinna med ett värddjur som enligt myten är duktig på att just skaffa barn. Guden Eostré syntes ofta tillsammans med en hare, och man tillbad dem ofta under våren för att få lycka med skörd och matinsamling.
En Påskfigur med en mörkare historia är påskkärringen. De barn som går från hus till hus i jakt på godis är en förmjukad spegling av de häxor som har fascinerat och skrämt oss så länge som det har funnits kunniga gummor som botar sjukdomar och en kyrka som skrämmer samhällets medborgare med hot om helvetet.
Rädslan för häxor och trollgubbar tog enorma proportioner under åtta år på 1600-talet.
300 människor, de flesta kvinnor, fick sätta livet till för att rykten födde rädsla, till den grad att de styrande skikten inte kunde kontrollera vad som hände i landet.
Det hela tog, enligt Daniel Hermansson och Robin Olovsson i Historiepodden, sin början 1667 med en liten flicka som heter Gertrud. Hon har flyttat ifrån sin pappa, som skulle gifta om sig, därför bodde Gertrud hos släktingar. Hon fick tillsammans med en grannpojke ansvaret att valla byns getter.
Gertrud och pojken började bråka med varandra och getterna tog chansen att rymma från barnen, ut på en liten ö. Pojken ansåg, enligt sägnen att det skulle vara omöjligt att ta sig över vattnet för att hämta tillbaka djuren. Men Gertrud gick på grunda stenar över vattnet och vallade getterna hem. Pojken såg någonting annat: Ett barn som gick på vattnet. En häxa.
Mats berättade för sin far som kallade på prästen och fogden. Gertud förhördes och tvingades till att erkänna vilken äldre häxa som lärt upp henne. Flickan valde att skylla på sin nya styvmor.
Vips var en snöboll i rullning som inte skulle stanna av förrän åtta år senare. Då hade över 300 människor fått sätta livet till. I vissa byar var kvinnornas kyrkbänkar tomma.
På en minnessten ute i landet står inristat:
Här brann häxbål 1675. Kvinnor dog. Män dömde. Tidens oro drabbar människan.
Lyssna på historiepoddens avsnitt om häxprocesserna här!
De fysiska häxprocesserna är ett minne blott, men rykten och osanningar sprids än idag.
Vår okunskap när vi gillar, delar och kommenterar på osanningar kan kosta någon livet.
Med det sagt: Glad påsk!