8. feb. 2018
|
Samhälle
Journalist: Martin Westholm
Varje år slängs det livsmedel för mellan tio och 15 miljarder kronor. Bara i Sverige. Betydligt mer än hälften står hushållen för, övrigt är livsmedelsindustrin, handeln och restaurangerna skyldiga till.
Det slängs mycket mat. Ofta alldeles i onödan. Det hälls dess utom ut mycket i våra avlopp. Det också ofta helt i onödan.
– På senare år har matsvinnet uppmärksammats allt mer i debatten och i dag finns det en större medvetenhet om att det här är något som vi måste göra något åt, säger Weine Wiqvist som är VD för Avfall Sverige, branschorganisationen inom avfallshantering, i första hand för landets kommuner.– Förutom det moraliska i att slänga fullt duglig mat innebär matsvinnet en stor belastning på miljön, då varje råvara måste produceras, transporteras, förädlas, lagras och tillagas. Om maten sedan slängs i soporna har denna miljöpåverkan skett helt i onödan. Därför är det hög tid att vi börjar tänka i nya banor.Det är uppenbart att det behövs ett nytänkande i alla led, från livsmedelsindustrin och handeln och till slutkonsument – det som förbrukas i hushåll men också i restauranger och storkök. Matsvinn förekommer nämligen överallt. Beroende på vilka produkter man talar om varierar svinnet mellan tio och 50 procent, enligt uppgift från Naturvårdsverket. Hushållen står för nära 70 procent. För en genomsnittlig familj om fyra handlar det om cirka 6 000 kronor om året som man kastar rakt ner i soptunnan. Mycket beroende på dålig planering, fel förvaring och okunskap om hur länge maten faktiskt håller. Konsumenterna behöver utbildas i matkunskap. Det övriga svinnet sker i leden före. Inom industrin, vid transporter och distribution och i dagligvaruhandeln.– Allt sammantaget till ett värde av mellan tio och 15 miljarder per år.Var finns de största källorna till svinnet? För industrins räkning handlar det om att bli bättre på att ta hand om råvaran när den kommer till fabriken.– Där finns säkert en hel del förbättringar att göra. Annat svinn uppstår på grund av produktionsmissar och för att komma till rätta med det krävs förbättrade rutiner och bättre kontroll. En tredje källa kan vara förpackningar som går sönder eller blir felmärkta.– Industrin behöver också bli bättre på mer differentierade förpackningar. Antalet hushåll i Sverige med en eller två personer ökar. Dagens förpackningar är ofta anpassade för större hushåll och om man lever ensam hinner man kanske inte med att förbruka allt.En förändring av begreppet ”bäst-före-datum” till ”minst-hållbar-till”, som i Danmark, skulle säker också påverka i positiv riktning.– Förbättringar kan också säkert göras i distributionsledet även om det enligt min uppfattning inte är här som det stora svinnet sker.Inom dagligvaruhandeln finns också stor potential till förbättring. Ett sådant exempel är hur man även i butiken stöter på större förpackningar, exempelvis med tio fläskkotletter, som man påstås ska spara pengar på, eller erbjudanden som ”ta tre, betala för två”.– Undersökningar visar att det är viktigt att allt ser fräscht ut i butikerna, inte minst är frukt och grönt en känslig avdelning. Dessutom letar kunderna efter produkter med långt kvar till bäst-före-datum. Det gör att butikerna rensar ut och slänger sådant som inte längre håller måttet, påpekar han.– Konsumenttrycket är ofta hårt i butikerna. Det är ytterligare ett skäl till att vi måste informera och utbilda, inte bara butikerna utan också konsumenterna. Har man kunskap om både det ekonomiska värdet av det vi slänger och dess miljöeffekter är jag övertygad om att man skulle slänga mindre mat.Förutom att varor slängs på grund av att de inte blivit sålda i tid, sker en stor del av svinnet redan innan varorna hamnat i butikshyllorna. Det är det så kallade krediteringssvinnet som leverantören står för kostnadsmässigt. Det kan vara varor som av en eller annan anledning kasseras, till exempel på grund av skadade förpackningar, som kastas bland butikens eget avfall.Det finns flera olika saker att göra för minskat matsvinn i butikerna. Det kan handla om förebyggande åtgärder som att trimma flödet, att inte beställa hem mer än vad som behövs, men också att ta hand om fullt tjänliga matvaror och förädla dessa genom att tillverka exempelvis lunchlådor för försäljning.En annan källa till svinn är att butikerna köper in stora mängder av en kampanjvara, men glömmer att förbrukningen av liknande varor samtidigt minskar. Vissa färskvaror, exempelvis köttfärs, skulle också kunna frysas och på så sätt få längre livslängd.Vad händer då med det som trots alla goda föresatser kastas i soporna, på fabriken, i butiken eller hemma i våra hushåll.– I Sverige är vi duktiga på att återvinna matavfall. Det gäller i samtliga led. Avfallet blir sedan till biogas och gödsel och återgår på så sätt till det naturliga kretsloppet. Men det bästa vore förstå om vi blev ännu bättre på att ta tillvara på all den mat som produceras på rätt sätt.– Matsvinnet kan aldrig bli noll, men det kan definitivt bli mindre.