25. juni 2019
|
Samhälle
Färdplan 2045 för fossilfritt byggande
Journalist: Ylva Sjönell
För att uppnå målet med ett klimatneutralt byggande genom hela värdekedjan till 2045 krävs att inte minst upphandlingar används som konstruktiva styrmedel.
Färdplanen för en hållbar, klimatneutral och konkurrenskraftig bygg- och anläggningssektor ingår i regeringens initiativ Fossilfritt Sverige och togs fram av en projektgrupp under Skanskas ledning. Arbetet med att implementera färdplanen i hela värdekedjan har nu Sveriges Byggindustrier tagit ansvar för.
– Vi har hittills över 100 företag, kommuner och organisationer som skrivit under färdplanen. Dessa samlas i olika workshops för att mejsla ut hur färdplanen ska kunna genomföras för att möta målet till 2045, berättar Birgitta Govén, energiexpert på Sveriges Byggindustrier och ansvarig för arbetet med Färdplan 2045.
– Det behövs rutiner för hur man både mäter och följer upp sitt företags utsläpp och att de målsättningar man satt upp faktiskt uppnås. För större företag och kommuner är det sällan stora problem då de har system för det redan, men för alla mindre och mellanstora företag och kommuner är det betydligt svårare att ha sådan egen kompetens.Hittills är cirka tio kommuner med och fler är på väg. Kommunerna har en viktig roll att spela som beställare av bygg- och anläggningsarbeten. Men även om det redan i dag är möjligt att ställa krav på klimatsmart och hållbart byggande och drift så är kunskapen om vilka regler som gäller i lagen om offentlig upphandling generellt för låg hos upphandlarna.
– Kunskapsnivån måste höjas samtidigt som uppföljningen måste vara lika skarp som kraven i upphandlingen om marknaden ska fungera. För större kommuner är det sällan några problem, men för de mindre blir det tufft. Birgitta Govén berättar vidare att de nu är i startgroparna för ett gemensamt projekt om Hållbar upphandling i arbetet med Färdplanen, och idéer finns om att mindre kommuner ska kunna hänga på de större och få del av deras expertkompetenser.
– Ett stort problem för de mindre i upphandlingsfasen är att veta vilka krav de ska ta med och hur de ska följas upp, där kan samverkan med de större göra stor nytta. Det är viktigt att ställa relevanta krav i varje enskilt fall – det bör troligtvis ställas olika många krav beroende på storlek av entreprenad. Upphandlingsinstrumentet kan upplevas som trubbigt då det ofta utgår från en kravlista som den upphandlande myndigheten ställt samman, utan dialog med potentiella anbudsgivare. Men numera finns möjligheter till ”innovationsupphandling” som tillåter en upphandlande myndighet att främja innovation genom att efterfråga eller tillåta nya lösningar.
– Kanske behöver upphandlingsmetoden förändras ytterligare för klimatsmarta upphandlingar och även tillåta dialoger med potentiella anbudsgivare för att hitta konstruktiva lösningar. Dessutom hoppas jag att man kan använda ”livscykelkostnad” i stället för ”investeringskostnad” vid upphandlingar fram över, den sistnämnda tar inte hänsyn till driftskostnaden under byggnadens livslängd vilket är avgörande för klimatsmarta lösningar som ofta är just driftsnåla, avslutar Birgitta Govén.
