25. juni 2019
|
Samhälle
Den vardagliga känslan av att ge och få respekt – i rummet och i branschen – att jobba på lika villkor, involvera och bli involverad, slappna av och fokusera på – just det: jobbet… har inte varit självklar alla gånger, för fler än för mig. Frågan är, vad gör vi åt det?
Med snart 30 verksamma år inom arkitektur och samhällsbyggnad känner jag i dag oro kring hållbarhetstänket i vår bransch. Variationen i kunskaper och ambition är påtagligt stor. Vardagliga feltolkningar kan innebära att bortse från människors behov och situationer i bostadsanalyser, att betrakta barn som en homogen grupp eller att beskriva jämställdhet som en fråga om trygghet på en offentlig plats.
Ändå råder inte brist på arkitekter och andra sakkunniga med stor kompetens inom social hållbarhet. Intressanta exempel finns också en pool att ösa ur, från sociala kommissioners arbete i storstäderna till Malmös imponerande arbete med ”Arkitekturstaden”, liksom utvecklings- och bevarandeprogrammet i Karlshamn med sin proaktiva hållning till medborgardialog och kulturmiljö. Vad saknas då? Gott och insiktsfullt ledarskap som kan samla människor kring långsiktiga visioner och uppmuntra till nytänkande, liksom ännu fler förebilder för mer jämlik och hållbar samhällsbyggnad, i staden och på landet. Innan vi lämnar stafettpinnen vidare till nästa generation samhällsbyggare har vi några frågor att ge konkreta svar på: 1. Hur säkerställer vi portalparagrafen i PBL, som syftar till att planering och byggande ”med hänsyn till den enskilda människans frihet, främjar en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden och en god och långsiktigt hållbar livsmiljö för människorna i dagens samhälle och för kommande generationer”?2. Hur jobbar vi effektivt med representation och rekrytering som baserar sig på kompetens, inte slentrian?3. Hur bidrar vi till bra arbetsmiljö, lika villkor, löner och utvecklingsmöjligheter? 4. Hur säkrar vi delaktighet, inflytande och tillit i planering och byggande?5. Hur fångar vi upp nya eller ej tillgodosedda krav och behov? 6. Sist men inte minst: Hur speglas ovanstående frågor i den byggda miljön?Själv har jag lagt fokus de senaste åren, både på jobbet och fritiden, på hållbart ledarskap, normkritiska kartläggningar, breddad rekrytering och samarbeten med bl.a. arkitekter, chefskollegor och andra aktörer. Det har gett mig en välgrundad analys, kompetenslyft och verktyg att börja den långa hållbarhetsresan med. Nu går vi vidare för en hållbar och jämlik bransch! Dela gärna med dig av dina erfarenheter och reflektioner!Tatjana Joksimović, M.Sc,