19. dec. 2018
|
Samhälle
Klimathotet är på riktigt, vi måste med effektiva medel minska den globala temperaturökningen. Ett konkret sätt att bidra är att fasa ut fossila fordon och på bred front introducera elfordon som bilar, bussar och lastbilar. Omställningen ger oss också en chans att skapa många nya arbetstillfällen. En följd av elfordonens ökning är till exempel att det etableras storskalig batteriproduktion i Sverige, på platser bortanför storstadsregionerna.
Moderna elfordon kräver stora mängder så kallade omställningsmaterial, exakt vilka och hur mycket beror på vilken teknik som används. När det gäller exempelvis litium, en kritisk komponent i elfordonsbatterier, behövs uppemot tolv kilo litium för en enda elbil. Med tanke på att det förutspås finnas 140 miljoner elbilar år 2030 blir behovet enormt. Situationen är likartad för kobolt, också viktig för batterier.
Litium utvinns idag huvudsakligen i gränslandet mellan Chile, Bolivia och Argentina samt i Australien och Kina, medan 60 procent av världens koboltproduktion sker i Kongo. Andra omställningsmetaller utvinns även de i länder som ibland saknar fungerande demokrati och effektiv miljölagstiftning. Vi skulle aldrig acceptera arbetsmiljön vid utvinningen i dessa länder om det gällde kläder, elektronik eller andra konsumentprodukter. Därtill handlas flera av råvarorna på en monopolliknande marknad, vilket gör det strategiskt viktigt, av säkerhets- och ekonomiska skäl, för Sverige och EU att få större kontroll över produktionen. Att Europa konsumerar tjugo procent av världens metaller, men bara producerar några få procent själva är oansvarigt.
Många av omställningsmetallerna finns idag inte i omlopp i samhället, vilket gör dem kortsiktigt svåra att återcirkulera. Gammalt skrot innehåller sällan de rätta materialen och det saknas ännu teknik och infrastruktur för återvinning i stor skala. Det är därför viktigt att vi redan nu, när elfordonsmarknaden exploderar, tar höjd för framtida återvinning.
Men då återvinning inte är en möjlighet på kort och medellång sikt är en kontrollerad utvinning i vårt närområde ett hållbart sätt att få fram material till omställningen. Många av omställningsmetallerna finns rikligt i vår egen berggrund, och till viss del även i vårt gruvavfall. Låt oss därför på allvar börja diskutera hur en miljömässigt och socialt accepterad utvinning i Sverige kan se ut. En utvinning som lever upp till de höga krav som ett modernt och ansvarstagande samhälle ställer. En svensk satsning på kritiska metaller och mineral, där såväl råvaruproduktionen som förädlingsledet och återvinningen tillförs styrmedel, är att med gott samvete förverkliga planerna på en fossilfri transportsektor.
Lena Söderberg, generaldirektör SGU