1. apr. 2019
|
Samhälle
Sverige är ett skogsrikt land där det gröna guldet alltid varit viktigt för människor och samhällen. I jordbrukssamhället användes skogen som byggnadsmaterial, för jakt och för insamling av ved, foder, bär, örter och ämnen för hemslöjd.
Skogen var under sommarhalvåret betesmark för hundratusentals husdjur och i norra Sverige även för renar. Därutöver kunde avverkning ske för avsalu av timmer, träkol, tjära och pottaska. Ofta bedrevs överlappande verksamheter i samma skog och med olika användare.
Under 1900-talet blev skogsbruket både mer storskaligt och mer begränsat. Det storskaliga innebar ett ökat uttag av timmer för industriell produktion av sågade varor och pappersmassa. Det begränsade innebar att mångbruket ersattes av ett intensivt skogsbruk för att säkerställa en långsiktig tillgång på industriella råvaror. Detta medförde en likriktning mot samma skötselmetoder, målsättningar, kunskapsbehov och tankesätt. Härigenom blev skogsnäringen en central del i uppbyggnaden av Sverige som välfärdsstat.I dag är det inte längre självklart vad skogen ska användas till och om de tidigare produktionssystemen, målen, kunskaperna och tänkesätten svarar mot ändrade omständigheter och behov. Inom industrin sker en utveckling mot energiproduktion, bioraffinaderier för att ersätta plast och dessutom framtagning av helt nya produkter. Inom politiken har antalet mål för skogens samhällsroll mångdubblats under de senaste årtiondena. Med ledord som variation och ekosystemtjänster ska skogen generera biologisk mångfald, rent vatten, klimatnytta, turism, lokal utveckling, turism och skönhetsvärden.Men industrin och politiken är inte det enda som ändrar sig. Inte minst klimatförändringarna gör det tydligt att vi inte längre kan förlita oss på en förutsägbar utveckling utan några obehagliga överraskningar. En sak är klar, för en trädgeneration sedan var skogen, samhället, tekniken och tankesätten väldigt annorlunda mot i dag. Det lär knappas vara mindre förändringar som väntar under de kommande 100 åren. Oavsett vad som händer kommer det gröna guldet att vara fortsatt viktigt, men kanske inte på det sätt som vi tror. Redan nu är det tveksamt om skogen räcker till för alla de planer som smids, och än mindre om hänsyn tas till landsbygden, skogens livsutrymme och klimatets förändringar. Visst är det bra med nytänkande och innovationer men det gäller i denna osäkra tid att inte låsa fast sig vid en lösning som på 1900-talet. I stället kan jordbrukssamhället mångbruk med olika användare ses som en förebild. Att vara lyhörd, flexibel, öppen för olika kunskaper och tankesätt samt ha förmåga att kunna samarbeta är kanske de viktigaste egenskaperna för en god och hållbar utveckling.Erland Mårald, Professor i idéhistoria, Umeå universitet