19. dec. 2018
|
Samhälle
Journalist: Martin Westholm
Sverige är ledande som gruvnation i Europa och gruvdriften går på högvarv. Samtidigt har branschen ett stort behov av att rekrytera nya medarbetare, inte minst civilingenjörer med olika specialinriktningar.
Sverige står i dag för 90 procent av all järnmalm som produceras i Europa. Vi är också en av de främsta producenterna av andra basmetaller som exempelvis guld, silver, koppar och zink.
Metaller är perfekt kretsloppsmaterial. De kan användas, omformas och återvinnas. Ändå räcker inte de metaller till som finns i dag utan nya måste brytas för att tillfredställa den efterfrågan som finns runt om i världen.
– Gruvnäringen är helt klart en framtidsbransch, säger Fredrik Gunnarsson som är ansvarig för frågor som rör kompetensförsörjning på Svemin, gruvbranschens samarbetsorganisation. Samtidigt är det en bransch som har svårt att hitta medarbetare med rätt kompetens. Fortfarande brottas gruvindustrin med gamla fördomar om att arbeta i gruvor är tungt, smutsigt och bullrigt.
– Så ser det absolut inte ut i dag! I dag kännetecknas gruvindustrin av avancerad teknologi och det ställs stora krav på kompetens och yrkeskunnande.
I dag sysselsätter den svenska gruvindustrin direkt runt 8 000 personer. Men räknar man med alla som på något sätt, exempelvis genom transporter, service och underhåll, är beroende av gruvnäringen sysselsätter branschen närmare 20 000 personer.
De tre dominerande företagen i branschen är LKAB, Boliden och Zinkgruvan. Men nya aktörer tillkommer. Nu senaste Kaunis Iron i Pajala med brytning av järnmalm. Runt om i landet pågår också prospektering av olika tänkbara fyndigheter.
Sverige har en oerhört mineralrik berggrund och intresset för bland annat litium, volfram och sällsynta jordartsmetaller, som används i exempelvis mobiltelefoner, batterier till elbilar och inom sol- och vindkraft, växer hela tiden.
– Men från att få tillstånd för prospektering till malmbrytning är steget stort. Beslutsprocessen är lång och komplicerad samtidigt som det förutsätter mycket kunskap och krävs mycket kapital, fortsätter Fredrik Gunnarsson.
Samtidigt med den goda konjunkturen för gruvnäringen i sin helhet finns det ett stort rekryteringsbehov i branschen.
– Det råder brist inom i princip alla yrkeskategorier, men störst är den bland de kategorier där det krävs spetskompetens. Det handlar i första hand om civilingenjörer eller andra specialister med kunskaper inom geologi, metallurgi, energi och miljö, framhåller Fredrik Gunnarsson.
– Här har vi i branschen ett stort ansvar för att få fler intresserade. Vill man arbeta med engagerande frågor och dessutom driva utvecklingen framåt, inom till exempels inom teknik och miljö, finns det många alternativ.
– I motsats till vad många tror är det basindustrin som många gånger går i bräschen för miljöarbetet när det handlar om att hitta långsiktigt hållbara processer som kan appliceras i en cirkulär ekonomi där man hushållar med jordens resurser. Så vill man göra skillnad för mänskligheten och planeten är det klokt att söka sig till exempelvis gruvnäringen.
– Gruvföretagen har även en stor efterfrågan inom mer praktiska yrken där man arbetar med sprängning, fraktning, skrotning, borrning och transporter. Men när man tidigare kunde få jobb direkt i gruvan ställs det i dag krav på gymnasiekompetens, gärna med industriteknisk inriktning. Gruvbolagen har sedan interna vidareutbildningar.
Sammanfattningsvis framhåller Fredrik Gunnarsson att svensk gruvindustri är en framtidsbransch där det finns gott om arbetstillfällen.
– Med hög kompetens kan svenska gruvföretag också behålla sin konkurrenskraft, vilket naturligtvis är extra viktigt i en bransch som omfattas av hela världen och som är utsatt för tuff konkurrens och påverkas av konjunktursvängningar.