Från Rösered utanför Göteborg till Charleston i USA, från trainee till Vice President och Sveriges mest inflytelserika och inspirerande ingenjör – Helena Bergström Pilo berättar om sin spännande resa.
Redan som ung var Helena Bergström Pilo intresserad av teknik och tyckte att skolan var kul. Matematik och naturvetenskapliga ämnen, problemlösning och en förkärlek för att konstruera saker fick henne att välja naturvetenskaplig linje. På Chalmers föll valet på teknisk fysik - en bred utbildning där man kunde välja inriktning senare, för att hålla alla dörrar öppna.
– Jag har alltid varit väldigt nyfiken och tycker om att prova nya saker, ta reda på hur de fungerar och succesivt bygga upp. Jag vill inte ha vägen utstakad från början. Det är något som följt med mig genom livet och karriären, säger Helena.
Under tiden på Chalmers kom Helena underfund med att hon även ville läsa ekonomi och industriell organisation, med målet att gå ut och jobba i industrin, i stället för att stanna kvar och forska. En annons i tidningen för traineejobb på Volvo Cars blev startskottet för karriären.
– Jag gillar teknik och bilar så det kändes som en bra kombination. Jag kom på intervju för interiörkonstruktion och där pratade de ur ett säkerhetsperspektiv om hur man designar bilar för människor. Då visste jag direkt att det var rätt!
Traineeprogrammet på Volvo var då, 1988, 13 månader långt. Man provade att jobba som montör på monteringsbanan i Torslanda och testade ytterligare fyra jobb inom organisationen. Helena började samtidigt med 19 stycken andra traineer, varav åtta unga kvinnor.
– Det bästa med programmet var att komma in i och lära sig företaget, vad det står för och vilka olika jobb och möjligheter som finns i ett stort företag. Gänget som startade samtidigt träffades löpande under hela programmet och utbytte kunskap om olika roller, vilket gjorde att vi fick ytterligare förståelse och kunskap om organisationen.
Helena berättar att nätverket hon byggde upp under traineetiden har varit väldigt användbart även senare under karriären, som bollplank kring olika frågor, för den personliga utvecklingen och en del som nära vänner. Hon tipsar alla som får chansen att gå ett traineeprogram att verkligen ta vara på tiden.
– Det är viktigt att fokusera på möjligheten att verkligen lära sig företaget, och att skapa sitt nätverk, för det är bra att ha kollegor på andra ställen som man kan ha en förtrolig dialog med. Lägg tid på att lära känna de andra och vad de gör. Fokusera på uppdragen under traineeprogrammet och leverera såväl linjeuppdrag som projektuppdrag väl utförda, det bedöms man på sen.
Under många år var Helena chef för vagnsutvecklingen på Volvo Cars med nästan 1000 anställda i Göteborg, Gent och Shanghai. Där utvecklade de såväl kaross, som interiör och exteriör på flera nya Volvomodeller. Där efter var hon ytterst tekniskt ansvarig för utveckling av alla bilar i 40-serien, bland annat den nyss lanserade Volvo XC40. I februari i år var det dags för ett nytt kapitel i Helenas Volvohistoria. Hon flyttade till Charleston, South Carolina i USA för att bli chef för Inköp och Produktutveckling i Volvos nya fabrik. Där leder hon ett team på 95 personer, varav 15 jobbar med utveckling och resten ägnar sig åt inköp och leverantörskvalitet.
– Vi har just invigt fabriken i Charleston så nu är min uppgift att säkra att vi levererar till produktionsstarten, att hålla materialkvalitet och kapacitet på topp. Det är väldigt spännande att vara med vid produktionsstart, vilket jag ser fram emot senare i höst. För mig som är ny är det roligt att jobba med teamet, att föra vidare vad Volvo Cars står för, vår kultur och våra värderingar, parallellt med det operationella.
Det som driver Helena i hennes ledarskap är att se resultat, hon gillar att sätta en riktning och att med hjälp av människor åstadkomma någonting tillsammans.
– Det är en drivkraft för mig. Helhetssyn är en annan viktig drivkraft. Att förstå sin del i helheten, att veta vad som krävs, men även kan gå utanför sin roll och hjälpa till där det behövs för att nå målet.
När Helena började på Volvo Cars var hon ensam kvinna i sin grupp. Hon har även senare arbetat i olika roller där de bara varit en eller två kvinnor på samma avdelning och suttit i ledningsgrupper där hon varit ensam kvinna.
– Det har funnits stunder när jag funderat på varför det bara är jag som är kvinna där. Jag har inte fördjupat mig i varför, jag har ibland haft en annan uppfattning i vissa frågor och inte alltid blivit helt förstådd, men har alltid valt att inte se det som ett problem. Jag får dessutom ofta uppskattning för att jag kan föra in ett annat perspektiv.
Att vara kvinna i en mansdominerad bransch menar Helena också är att vara sedd. Gör man ett bra jobb får man synlighet. Det kvinnliga nätverket från traineetiden har också varit väldigt bra att ha med sig under vägen.
Till unga tjejer som funderar på att läsa tekniska utbildningar, eller som inte vet vad de vill utbilda sig till, har Helena ett viktigt budskap.
– Det är lika möjligt för unga kvinnor som för unga män att läsa en teknisk utbildning. Det finns inga hinder. Det är fortfarande färre kvinnor på tekniska utbildningar men min erfarenhet är att det är god stämning och bra kompisanda bland ingenjörerna. Det är väldigt roligt och lärorikt att läsa en teknisk utbildning och man lär sig saker som är applicerbara i samhället. Det viktiga är att hitta sin vision kring sin egen resa, avslutar Helena.