19. dec. 2018
|
Samhälle
Skogen tar allt mer plats i samhällsdebatt och mediebrus. Det handlar om skogens roll i ett samhälle som behöver ställa om från att vara fossilberoende till att bli biobaserat. Sällan har skogen varit så politiskt het, dessutom under ett valår där den bubblat som en valfråga.
Samtidigt ser vi en ökad uppmärksamhet kring skogsskador. Ingen lär ha missat hur torkan gynnat granbarkborren och tagit död på nysatta plantor, eller en extrem vinter som sannolikt förvärrade betesskadorna av älg och tung snö som knäckte träd. Lägg därtill sommarens historiskt omfattande bränder som totalt dominerade nyhetsflödet under några av sommarmånaderna.
Jag tror det här bara är början. Med klimatförändringarna som fond kommer skogen fortsatt vara i blickfånget, i de frågorna som jag nämnt men också i nya som vi ännu inte sett. Då kommer alla vi som arbetar och brinner för skogens värden att behöva vara aktiva. Vi behöver möta utmaningarna – inte blunda för dem. Vi behöver utveckla och ställa om.
Men det går inte att bara peka på någon annan som ska göra det. Alla måste dra sitt strå till stacken. Jag är övertygad om att de nya klimatutmaningarna vi står inför kräver en ökad aktivitet ända ut till varje enskild skogsägare. Det kommer krävas lite mer arbete och beslutsamhet av skogsägaren där hemma vid köksbordet när hen arbetar med sin skogsbruksplan.
Vad innebär det då att vara aktiv? Konkret tänker jag på tre viktiga punkter:
Se till att det kommer upp ny skog på ett bra sätt efter avverkning. Använd bästa möjliga skogsodlingsmaterial. Sätt rätt träd på rätt mark och arbeta för en vital skog med variation av olika trädslag. Då blir den bättre rustad att möta påfrestningar i ett förändrat klimat med stormar, torka eller tung snö.
Röj och gallra i rätt tid. Eftersatt skötsel i skogar med många klena träd ger dyr gallring och risken att kvarstående träd skadas av snötyngd eller storm är stor. Röjning är en av de lönsammaste skogsvårdsåtgärder skogsägaren kan utföra och just nu finns nästan 1 miljon hektar oröjd ungskog i vårt land med allt vad det innebär av sämre tillväxt och livskraft.
Få ned viltbetesskadorna. I år visar vår inventering till exempel att varannan ungtall i Svealand har skador efter viltbete. Skogsägarens investeringar hamnar i viltets magar. Här måste skogsägare vara aktiva i viltförvaltningen. Klövviltstammarna måste ned och vi behöver sätta mer tall.
Vi har i dag en skogspolitik som bygger på frihet under ansvar. För att få ha den friheten måste skogsägarna också ta ansvaret. Många gör det i dag på ett föredömligt sätt, men fler borde göra det och fler borde göra det i större utsträckning. Får vi ordning på de här tre punkterna har vi kommit en bra bit på väg.
Stora och framgångsrika näringar behöver leva med sin tid. De som ställer om och anpassar sig överlever och stärker sin position. De som inte gör det riskerar att tappa fart, konkurreras ut och marginaliseras. Där är skogen inget undantag. Var aktiv och ställ om du också.
Herman Sundqvist, generaldirektör, Skogsstyrelsen