30. okt. 2019
|
Samhälle
Politiska satsningar krävs för att nå målen
Journalist: Kristina Karlström
Färdplanen för hur bygg- och anläggningssektorn ska nå klimatmålet 2045 är klar, men lösningarna handlar om mer än att bygga hållbart.
Det långsiktiga klimatmålet för 2045 innebär att Sverige inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären. Det betyder att växthusgasutsläppen från svenska verksamheter ska vara minst 85 procent lägre år 2045 än år 1990. Ett mål som ställer höga krav på omställning i bygg- och anläggningssektorn.
– Vår sektor, framför allt under byggprocessen, står för en femtedel av Sveriges klimatpåverkan. Därför har vi tagit fram en färdplan fram till 2045 och vi jobbar tillsammans med många olika aktörer för att nå ett netto nollutsläpp, säger Sveriges Byggindustriers VD Catharina Elmsäter-Svärd. Men vi vet också att med den teknik som finns i dag så skulle vi kunna halvera utsläppen redan till 2030. Vår roll blir då att upplysa, informera och driva på så att förändringen sker.
Färdplanen för bygg- och anläggningssektorn tydliggör hur branschen kan möjliggöra en omställning till ett fossilfritt Sverige. Och bakom färdplanen står många av branschens nyckelaktörer, som enats kring strategier för att minimera klimatpåverkan. Men det behöver ske tillsammans med politiker och andra beslutsfattare. Ett exempel är politiken på det kommunala planet, som har en viktig roll i form av att de ofta är beställare av byggnadsprojekt.
– Vi vill ju vara med och driva på utvecklingen mot ett hållbart byggande, säger Catharina. Så vi försöker lära ut hur man beställer rätt för att vi ska kunna använda oss av standardisering och nya teknologier mycket mer effektivt. Att till exempel arbeta med byggnadsinformationsmodeller. Jag tror nämligen att digitaliseringen i sig är en förutsättning för att klara klimatmålen. Och ska man få fart på den utvecklingen så måste beställarna börja ställa krav.
En annan del i att utvecklingen ska kunna gå framåt är att politikerna måste se och förstå sambandet mellan ekonomisk och social hållbarhet kopplat till miljömässig hållbarhet, menar hon.
– Vi ser ju att det fortfarande finns många människor i olika skeden av livet som skulle vilja efterfråga en bostad. Men de kan inte det på grund av kreditrestriktioner, amorteringskrav och skärpta räntor från bankerna. Det här påverkar inte bara unga människor som vill in på bostadsmarknaden. Det påverkar också den som är nyutexaminerad eller som är frånskild. Om människor inte kan efterfråga en bostad, så är det ingen som beställer att det ska byggas och då byggs det heller inte någonting. När efterfrågan på bostäder inte kan hållas uppe, då hämmas också utvecklingen kring att ställa om i byggprocessen.
Om tio år, 2029, beräknas folkmängden i Sverige ha ökat med en miljon, enligt prognoser från SCB. Men redan nu bor nio av tio svenskar i en kommun med bostadsbrist och enligt Boverket behövs över en halv miljon nya bostäder till 2025. Ändå minskar takten på bostadsbyggandet.
– Vi märkte direkt när amorteringskraven drogs åt, säger Elmsäter-Svärd. Då sjönk efterfrågan och bostadsbyggandet började falla. Tittar man samtidigt på i vilken takt som befolkningsutvecklingen sker, vi är snart 11 miljoner människor, då behöver bostadsbyggandet fortsätta. Jag skulle säga att det finns egentligen ingen bostadspolitik för den som idag varken har kapital, kötid eller kontakter. Och det är i sig ett problem. Det är därför jag menar att politiken måste kunna se till att lösningen för finansiering ordnas. Det är den absolut viktigaste insatsen man kan göra.
Förutom klimatmålet 2045 är Sverige även med och deltar i arbetet med Agenda 2030, en universell agenda som inrymmer de Globala målen för hållbar utveckling. Av totalt 17 mål fokuserar Sveriges Byggindustrier på dem där de verkligen kan göra skillnad. Bland annat mål 11 om Hållbar stadsutveckling, vilket omfattar hållbart byggande och hållbar planering av bostäder, infrastruktur, offentliga platser, transporter, återvinning och säkrare kemikaliehantering.
– Vi har några saker som vi har fokuserat på som måste funka. Gör det inte det, då bidrar vi heller inte till hållbarhet i ett bredare perspektiv. Och ytterst har vi ett ansvar bland våra medlemsföretag och i vår organisation. Vi måste vara en bransch som är attraktiv, sund och säker, säger Catharina Elmsäter-Svärd.
Kompetensförsörjningen är en prioriterad fråga för bygg- och anläggningsbranschen. De närmaste åren står byggsektorn inför stora åldersavgångar samtidigt som efterfrågan ökar.
– Precis som många andra branscher har vi en utmaning i att ha tillräckligt med folk. Vi behöver också få in fler kvinnor och titta på hur vi får in nyanlända och hur vi jobbar med karriärväxlare. Därför att om inte vi har människor som kan göra jobbet, då kan vi heller inte få byggnader och infrastruktur på plats. Så från politikens sida är det otroligt viktigt att man inte lägger ner gymnasieutbildningar för bygg och anläggning. Och att man fortsätter att satsa på yrkeshögskolan.
Men Catharina Elmsäter-Svärd menar ändå att branschen är väl rustad för en potentiell lågkonjunktur.
– Som jag ser det handlar det snarare om hur väl rustad politiken är, säger hon. Byggmarknaden står för ungefär 10-11 procent av BNP. När det byggs mycket ökar Sveriges ekonomiska tillväxt, och när det byggs lite så minskar tillväxten på motsvarande sätt. Vi hoppas därför att politikerna förstår det här sambandet och ser hur man kan rusta i en lågkonjunktur.
