Nu vill han tillsammans med SKR (Sveriges kommuner och regioner) och teknikbranschen göra en förändringsresa för en bättre digitalisering av svensk sjukvård.
Om det är några som fått dra ett tungt lass när det gäller digitaliseringen så är det personalen i vård och omsorg. Idag kan uppemot 40 procent av en sjuksköterskas arbetstid gå åt till administration i olika system och datorer.
– Istället för att skapa effektivitet har det blivit alltmer tungrott och tidskrävande. I vården har man blivit teknikskeptisk för att personalen har tvingats jobba med så mycket dålig teknik, säger Daniel Forslund som har god insyn i utvecklingen av svensk sjukvård.
I sju år var han landstingsråd för Liberalerna i Region Stockholm, men det var redan i rollen som opolitisk tjänsteman på Socialdepartementet som han 2004 började engagera sig i den digitala omställning som sjukvården då hade framför sig. Numera sitter han på andra sidan som företrädare för de närmare 2000 privata vård- och omsorgsgivare som arbetar på uppdrag av kommuner och regioner. Hos Vårdföretagarna inom Almega är han utvecklingsansvarig med fokus på digitalisering, forskning, innovation och Life Science.
– Även om man tycker att det går långsamt så har det hänt mycket. Idag har vi t.ex. digitala vårdmöten och möjligheter för personer med kronisk sjukdom att ta egna tester och skicka dessa digitalt. Därmed slipper man att åka till ett sjukhus eller vårdcentral för en enkel provtagning och får bättre kontroll på sina värden, säger han.
Den nya tekniken ger onekligen enorma möjligheter, där mycket av sjukvården numera kan flyttas till hemmen och finns nåbar i närmaste mobil. Men samtidigt har alla de olika digitala lösningar som kablats ut i vårdmaskineriet varit just olika, så olika att de inte pratar med varandra. Det är här Daniel Forslund vill se en förändring med gemensamma krav och standarder så att systemen är kompatibla oavsett leverantör.
– Bra IT-system hänger samman. Det sjukvården behöver är moderna system som stöder personalen internt och underlättar patienternas kommunikation och möte med vården. En verksamhet som räddar liv måste ha den bästa tillgängliga tekniken, säger Daniel Forslund.
Just nu pågår ett gigantiskt städarbete där de gamla IT-system ska skrotas och nya system införas, och risken är att dessa nya system kommer att mötas av en IT-trött vårdpersonal.
– Nya system har rullats ut utan att gamla tagits bort, och det har skapat ett lapptäcke av nya och gamla lösningar. Det har ibland varit dåliga upphandlingar från början som skapat ännu mer frustration inom sjukvården när de inte möter verksamhetens behov, säger Daniel Forslund.
I sina olika roller i vården har han sett att de privata vårdgivarna i allmänhet och de digitala vårdgivarna i synnerhet har kunnat bygga upp sin verksamhet på ett helt annat sätt och kunnat gå snabbare fram.
– De vårdgivare som från början kallades nätläkare och var helt digitala har brutit ny mark och visat att tekniken fungerar och att vården faktiskt kan möta patienternas behov på helt nya sätt. Hela den övriga vården har följt efter och blivit mer digital.
Men det finns också en kritik mot nätläkarna och de digitala tjänsterna. Kritiken har handlat om att de bidrar till en överkonsumtion av vård och att det till slut ändå blir den vanliga fysiska vården som får ta ansvar för patienterna och ta kostnaden.
– Fast det stämmer inte riktigt. Pengarna skenar inte på det sätt som det beskrivs i media. Det handlar om ett fåtal procent av hela primärvårdens budget idag. Vi behöver däremot ta fram nya vårdavtal och ersättningsmodeller som från början är byggda för en kombination av digitala och fysiska kontaktvägar – en digifysisk vård. Vi vill ta fram schysta villkor som ger samma skyldigheter och möjligheter för både digital och fysisk vård, och som skapar förutsättningar för både mer trygghet och kvalitetskontroll men också fortsatt utveckling.
Med det menar han att privata vårdgivare har möjlighet att vara mer snabbfotade och har större möjligheter att testa nya digitala lösningar.
– Genom att privata vårdgivare enklare kan köpa in och testa system i nära partnerskap med olika teknikleverantörer kan de vara föregångare med ny teknik, vilket den offentliga vården inte har samma möjlighet till.
Det Vårdföretagarna nu vill under Daniel Forslunds ledning är att samla både den privata och offentliga vården och tillsammans med IT-leverantörerna sätta en gemensam standard. Han anser att konkurrens mellan olika leverantörer är nödvändig då det driver på teknisk utveckling och priskonkurrens, han vill inte att det ska bli ett monopol med endast en leverantör av digitala lösningar till vården.
– Det viktiga är att teknikleverantörerna gör system som är kompatibla med varandra, precis som man gjort i andra samhällssektorer som telekomsektorn.
Det handlar om att gemensamt sätta en standard för vårddata så att informationen kan utbytas säkert och effektivt mellan olika system. Det ska vara en sammanhållen informationskedja där du som patient inte ska behöva märka att du rör dig mellan 1177, en digital vårdgivare, en privat vårdcentral eller regionägt sjukhus. Provtagningar och röntgen ska inte behöva göras om för att vårdgivarna har olika IT-lösningar. Digitaliseringen av sjukvården måste helt enkelt vara leverantörsoberoende.
Sedan ser Daniel Forslund att det också finns andra saker som hälso- och sjukvården kan göra redan idag.
– Till exempel att övergå till säker digital post. Det är fortfarande många vårdcentraler och sjukhus som skickar ut kallelser via papperspost eller endast använder telefonen för bokningar. Detta tar både onödig tid för personalen och skapar risker för integritetsskydd när brev kommer på avvägar eller öppnas av fel person.
Daniel Forslund som har arbetat många år med frågan om hur vi ska digitalisera vården på bästa sätt ser att framgångsfaktorn är att samverka.
– Oavsett om det är privat eller offentligt så har vi samma mål - närhet till patienten och kontinuitet. Tekniken kan hjälpa oss att lösa detta, så att vården kommer till dig, avslutar Daniel Forslund.